Jag går i tvåan och en av mina klasskompisar är ”förälskad” i mig. Han ritar teckningar till mig och lägger kärleksbrev i min pulpet, ”Jag är tser i dig XX.” Alla tycker det är så gulligt, min mamma hänger upp brevet på anslagstavlan där hemma. En dag på rasten fångar två andra pojkar mig på skolgården, håller fast i varsin arm och ropar på den förälskade klasskompisen att han ska komma och pussa mig. Det gör han. Efteråt får pojkarna någon slags tillsägelse av läraren. Jag kommer inte ihåg vad som sades, men jag förstod i alla fall att händelsen mest av allt var underhållande och att det var sånt man fick räkna med som flicka.
I trean får vi en ny klasslärare. Han är ung och barnkär, och det bästa av allt är när han berättar historier för oss, det kan han göra en hel lektion. Han berättar om när han jobbade på Prisma och romska (han använder ett annat ord) kvinnor stal varor som de gömde i sina kjolar. Om hur flickor ska vara: ha långt hår och kjol eller klänning. Jag är hans favorit säger han ibland till mig. Om han tycker jag ser ledsen ut tar han med mig utanför klassrummet och ger mig en kram.
Efter gymnasiet jobbar jag som au-pair i två olika familjer. En dag pratar vi om vem som är längst, jag eller mamman i familjen. Vi ställer oss rygg mot rygg för att mäta. Pappan skrockar och konstaterar att det är svårt att avgöra vem som är längst, men vem som har störst bröst är lätt att se.