Då jag var cirka tolv år gick jag på gågatan i min hemstad. Det var sommar, och jag hade capribyxor (som man hade på den tiden) och en färggrann t-skjorta på mig. Jag var uppenbart ett barn, det kunde ingen ta fel på. Men då jag gick förbi ett café där en man satt vid ett utebord fäste han blicken rakt på mig och slickade sig sakta och explicit sexuellt om läpparna. Redan då förstod jag att vara äcklad, trots att jag var allt för ung för att veta något om sexuella trakasserier.
Då jag var 18 eller 19 sommarjobbade jag i en butik där det säljs bland annat jordbruksutrustning. En av mina arbetskompisar, en man i cirka 45-årsåldern, alltså lika gammal som min pappa och med en dotter i min ålder (med samma förnamn som jag), var trevlig och jag brukade prata och skämta med honom. Jag är en social person och jag tyckte vi kom överens bra. En dag var vi båda på väg ut ur kafferummet, och han höll upp dörren åt mig. Då jag gick förbi honom smättade han mig på rumpan. Jag tolkade det som någon sorts tillfällig dumhet, något han gjorde för att han just då inte fattade att man inte gör så åt sina kompisar. För i mitt huvud var vi kompisar. (Kanske var jag naiv.) Efter det blev jag lite obekväm runt honom, och då han erbjöd sig att köra hem mig från jobbet försökte jag först få en annan arbetskompis att åka med så jag inte skulle vara ensam, men det dög inte åt honom. Han skämtade att han skulle komma till mig på kaffe. Jag åkte buss hem.
Senare på året blev sommarjobbarna bjudna med på firmans lillajulskryssning, en så kallad picknick-kryssning. I något skede hann arbetskompisen bli full, och då vi gick in från att ha varit på en tobakspaus på däcket föreslog hann att vi skulle dansa. Jag sa nä tack, jag ville inte dansa. Hans svar var ”men kom nu och dansa”, och så klämde han mig hårt på rumpan. Innan jag hann tänka efter hade jag slagit honom hårt hårt i magen med knytnäven, och jag skällde ut honom för att han rörde mig. Ingen rör mig utan tillåtelse. Han sa förlåt, men några timmar senare försökte han ta på mig igen.
Jag kände mig så besviken. Jag trodde vi var kompisar. Vi brukade ju prata och skämta. Det kändes som att jag hade blivit bedragen, för man behandlar inte sina kompisar så. Men efteråt har jag undrat om han bara omgicks med mig för att han ville något. Och om jag var för naiv för att förstå det.