Vittnesmål nummer 53

Jag dejtade under studietiden en man från svenskfinland. Hela grejen var en miss från början, nätdejting och jag som var lite onödigt naiv på den här tiden (smått desperat då jag inte var så populär). Mannen gick egentligen redan lite för långt vid första dejten, men det jag nu vill lyfta fram skedde vid 3:e, då jag dumt nog följde med till hans stuga i skärgården. Där försökte han först ha sex på ett mer våldsamt sätt, eftersom han fått för sig att jag gillade sådant. Han slutade då jag sade nej. Senare ville han ha sex med mig på ett sätt jag inte kände mig bekväm med. Då jag sade nej blev han ledsen på mig och försökte kränka mig med nedsättande ord. Förhållandet tog slut under denna resa, men jag lyckades ju inte genast ta mig bort utan måste uthärda sällskapet ännu några dagar innan jag kom till fastlandet. Tyvärr slutar inte berättelsen här utan mannen börjad förfölja vis sms och samtal (på den tiden kunde man inte ännu anmäla SMS som ofredande) och försökte pressa mig på pengar eftersom han ppåstod attt jag var skyldig till att han satt ut mycket pengar på ett förhållande han trodde skulle bli till något. Jag betalade naurligtvis inte. Det värsta var att mannen försökte svartmåla mig som lättfotad till min dåvarande arbetsgivare. Lyckligtvis genomskådade han att det var frågan om en psykiskt sjuk person. Jag gick också till polisen med utpressningsmeddelandet men det blev inga åtgärder (de hade redan svårt att hitta någon polis som kunde läsa svenska)