Så jag har inte haft penetrativt sex eftersom jag lider av både vulvodyni och vaginismus, detta pga ångest, trauma och överkänslighet.
Som sexåring blev jag mot min vilja tvingad till någon samlagsliknande lek av en grannpojke som var dubbelt äldre än jag. Jag blev antagligen utnyttjad redan långt innan jag fyllde 6, men har inget minne från det.
Jag hade min första pojkvän som 14 åring. Han ville ha sex och jag klarade det inte. Så han dumpade mig. Nästa pojkvän dumpade migockså helt plötsligt och spred åt sina kompisar att min fitta luktade fisk och andra icke nämnvärda detaljer över sexuella händelser oss emellan.
Sedan inledde jag ett långdistansförhållande med en kille som var lite på 1 år yngre än jag. Han blev med tiden allt mer kontrollerande och tvingade mig till att skicka nakenbilder för att bevisa att jag inte hängde med andra killar osv. När vi gjorde slut kallade han mig för hora och patetisk när jag inte klarar av att bli penetrerad, utöver att jag är ”sjuk i huvudet” därtill. (Han bad generellt om ursäkt nu långt senare, men han är ingen bra typ ännu heller direkt)
Sedan gick jag tillbaka till ett kort förhållande med min allra första pojkvän, vilket var en enda fars; vi sågs på lördags morgonnätter då han sov över skitfull. Det slutade med att vi nästan hade sex men jag kunde inte gå längre, så det tog slut det veckoslutet. Över messenger.
Det här matchar inte era storyn över vidriga snubbar men ja, jag tänkte nu dela med mig av vilka skitdåliga val jag gjorde och min tacksamhet över att jag insett att jag aldrig mer vill ha något as som dessa i mitt liv igen.
Det här när det händer inom förhållandet är äckligt eftersom det sker så systematiskt och uträknat.
Aldrig mer.