Jag går i sjuan, bor ganska avsides och åker buss till skolan. Han som stiger av bussen på samma hållplats som mig brukar stanna och prata med mig ibland. Han är ett år äldre och vi lekte tillsammans när vi var små. En eftermiddag i maj, sista skolveckan, är jag redan på väg längs grusvägen hem när han dyker upp i skogsområdet bredvid vägen. Vi börjar prata. Han ställer sig intill mig, vänder upp mitt huvud genom att ta tag i min näsa. Plötsligt är hans tunga i min mun och hans händer på mina bröst. Det kommer helt oväntat och chockerande och känns väldigt obehagligt. Han vill att jag ska följa med honom hem. Jag säger nej. Då tar han tag i mig och lyfter upp mig för att bära mig hem. Jag blir rädd och säger: Du måste sätta ner mig, vilket han gör. Jag går hem och gråter och klarar inte av att berätta för mina föräldrar vad som hänt. Jag skäms. Jag skäms för det som hände och jag skäms för att jag nu blivit kysst av en kille i samma ålder och verkligen inte tyckte om det. Jag tror att det är något fel på mig. Jag har förstått att kyssar är något trevligt men jag upplevde det som något motbjudande.
Jag tror det är en tisdag när detta händer, det är i alla fall flera dagar kvar till sommarlovet. På kvällen går hela skolan på en dansteaterföreställning där man använder rökmaskiner. Varje gång jag känner samma doft av lite parfymliknande konstgjord rök minns jag den där dagen: hans äckliga tunga i min mun, hans stora hand som drog klumpigt över mina bröst. Jag måste fortsättningsvis ta bussen från samma hållplats som honom. Han försöker prata med mig en annan eftermiddag. Jag skakar i kroppen men klarar ändå av att säga: Jag vill inte ha någon kontakt med dig.
Det blir sommarlov. Jag går runt och är rädd för pojkar och män. Trygga män, trygga pojkar som jag kanske känt i hela mitt liv, som tillhör familjen och den nära vänkretsen. Plötsligt skrämmer de mig genom sin blotta närvaro, och jag skäms över att jag inte klarar av att lita på dem.