Jag var 25 år gammal på mitt första riktiga jobb av betydelse, i början av min karriär. Har alltid varit noga med att vara trevlig mot alla, men aldrig något som borde kunna uppfattas som flörtig i arbetssammanhang. Han som var chef över Skandinavien (jag var marknadsföringsansvarig för Finland) började skicka långa mail där han beskrev i detalj hur förälskad han var i mig o hur jag påverkade honom med mitt beteende (OBS, har ALDRIG varit mer än neutralt vänlig mot karln). När jag vänligt avböjde hans inviter (för att inte göra honom generad) accelererade det hela. Han började skicka mail, ringa, texta och bete sig på jobbet. I ett möte där vi alla i teamet var med började han plötsligt kommentera mitt utseende (helt utan kontext). Så fortsatte det i olika sammanhang (lystna blickar, konstiga kommentarer etc). Jag slutade svara väldigt fort på hans meddelanden vilket ledde till ännu fler, absurda kontaktförsök. Han försökte en gång låsa in sig med mig på mitt kontor, men som tur satt jag granne med min chef så han vågade inget synligt (stora glasfönster). För att bara nämna ett par absurda detaljer: han bjöd mig bland annat hem till sig för att ha en trekant med honom o hans fru! Måste blocka honom från FB och alla sätt, han slutade till sist (för en tid) när jag hotade att berätta för min chef. Han var helt klart i någon sorts kris själv, men det är ingen ursäkt. Det värsta var att han var en man med mycket makt, han kunde lyfta eller krossa en ung kvinnas karriär närsomhelst. Det var definitivt en orsak till att jag bytte arbetsplats! På Linkedin kan man se vem som kollar på ens profil, därifrån kunde jag inte blocka honom. I flera år kunde jag se att han med jämna mellanrum kollade på min profil. Jag bad honom sluta. Men varje gång en ”anonym” användare har varit på min sida funderar jag om det var han igen? Eller om han en dag dyker upp bakom min dörr. Mannen var inte kär, utan störd. Värsta sättet att missbruka sin makt. Men jag har kvar breven (nothing can be deleted from Cyberspace).