Hela mitt liv har jag fått höra ”men kanske han tycker om dej” om en pojke varit elak mot mej. Om en pojke mobbat mej, så är det tydligen för att han tycker om mej? Vilket bra sätt att visa det på.
När jag gick på fyran, så jag var alltså 10 år, började jag och mina kompisar på den tiden att umgås med pojkarna i min klass. Inget seriöst hände, inga stora saker att diskutera, men det mesta har jag ändå helt förträngt. Jag är så ärrad av de saker dessa pojkar kunde säga. De kallade oss lesbo (som om det skulle vara fel att vara lesbisk???), och andra ord i boken. Men ändå fortsatte vi vara med dem. Jag kan ju inte tala för de andra flickorna, jag kan ju bara tala för mej själv, men själv ville jag nog inte vara med dem. Men mina kompisar var med dem så jag var också med dem. Men kände mej inte alls trygg. Och om det var något problem så fick jag som flicka höra att ”de tycker ju om dej”. Ja precis, för om någon pratar skit om dej och säger fula saker till dej så tycker dom ju om dej? Om någon säger att ”vi kommer dit om din kompis int e där” så betyder det ju egentligen att dom vill vara med mej? Tack för den visdomen.
Detta fortsatte tills högstadiet, när vi fick rösta vem vi ville ha på vår klass och jag bad till alla gudar att jag skulle komma ifrån dessa människor som orsakat så mycket skit i mitt liv. Jag kom på en klass med bara en annan från min förra klass och kände lättnaden i bröstet. Nu fick jag nya kompisar.
På min nya klass fanns det såklart en ny grupp med pojkar. En av dessa pojkarna började jag tycka om under sommaren före 7an. Tänker inte dra denna historia för den är sedan långt tillbaka bara utmattande och onödig, men det slutade inte så som jag hoppades. Jag fortsatte dock att tycka om honom. Under året som gick pratade han skit, sa att jag var ful (eller så uppfattade jag det) och när jag tog upp detta med min klassföreståndare fick jag höra att ”han tycker ju om dej”. Vid det här laget började jag bli väldigt trött på att höra detta. Hur ska man acceptera att en pojke som behandlar dej som skit tycker om dej? Hur ska någon acceptera detta?!
Denna pojke hade också ett kompisgäng, med två pojkar som var ett år äldre än oss. Dessa pojkar mobbade alla och sexuellt trakasserade många flickor i min skola, men de fick fortsätta med det för sa man till om det så fick man höra samma ramsa. ”Kanske dom tycker om dej”.
Dessa pojkar hade en sån tradition, att när någon i deras gäng fyllde år så brukade de ”facerapea” den personens facebook (alltså ta över personens facebook och skriva saker som ”jag är homo” och skicka sexuella trakasserier åt flickor från skolan). På åttan hände detta åt mej. Jag satt på dator, hade facebook öppen och pling, fick ett meddelande. Jag har bara berättat åt en person exakt vad dom sade, och jag tror inte att jag någonsin kommer lyckas upprepa de orden, men det var saker om mitt könsorgan och saker jag hoppas att ingen annan någonsin måste höra. Jag visste ju att det var de två pojkarna som var ett år äldre än mej som stod bakom detta och jag kände mej så otroligt äcklig. Även nu, 5 år senare får jag ångestkänslor av att tänka på vad de sade. Usch. Usch. Usch. Hur kan någon vara så äcklig? När jag kom till skolan nästa dag kom pojken som hade fyllt dagen före och sa ”du vet väl no att de int va jag som skrev dedä igår”. Såklart jag vet det, men något måste ju ändras så att inte andra tvingas läsa sådant. När jag gick om pojkgänget skrattade de. Vi alla visste vad de hade sagt om mitt könsorgan.
Jag var så rädd, så äcklad att jag inte trodde jag skulle klara av en dag till, så jag berättade åt min favoritlärare. Äntligen, efter att ha hört ”men han tycker ju om dej” i flera år så tog någon mej seriöst. Pojkarna slutade med dessa trakasserier efter en väldigt lång och pinsam uppläxning av rektorn. Men när min favoritlärare berättade åt min klassföreståndare att jag skulle åka hem pga vad som hade hänt så hade hon nerver att säga ”de tycker ju kanske om dej”. Jag skrattade henne rakt upp i ansiktet.
Jag vet dock att jag hade tur som hade en lärare som tog mej seriöst. Jag hade tur som vågade berätta för en lärare vad som hade hänt. Alla andra har inte samma tur. Och därför måste vi också ha en diskussion om hur det är okej för pojkar att vara elaka och trakassera flickor eftersom ”de tycker om dej”. Nej, nej och åter nej. Ska vi verkligen lära 10-åriga flickor att om pojkar bråkar och säger fula saker så är det för att de tycker om en? Ska vi verkligen låta pojkar vara hemska människor för att ”pojkar kommer alltid vara pojkar”? Är det meningen att vi ska acceptera detta?
Vad som är värst är att det så ofta är kvinnor som säger detta. Kvinnliga lärare, mammor, såna som själv har söner. NEJ. Istället borde dessa pojkar hållas till högre standard. En pojke ska inte kunna trakassera en flicka och tro att han kan komma undan med det. En pojke ska inte kunna slå en flicka och komma undan med det eftersom han troligen tycker om denna flicka. Vi kan göra bättre än så. Om en flicka slår en pojke så är det ju inte för att hon tycker om honom. Nej då är det nog något fel på flickan.
Vi måste bli bättre. Vi måste se till att våra systrar, döttrar, vänner, släktingar tas seriöst och inte avvisas med repliken ”han tycker om dej”. Vi måste se till att flickor inte växer upp och tror att det är okej att bli mobbad av en pojke, för att han tycker om henne. Vi måste se till att lärare tar sexuella trakasserier i skolor seriöst, och att det inte avvisas för att pojkar alltid kommer att vara pojkar. Nej, pojkar kan uppfostras till män, precis som vi flickor uppfostras till kvinnor och lär oss att respektera andra.
Vi måste göra bättre. Vi kan göra bättre.