50år, min berättelse
Min första stora kärlek, på åttan började vi sällskapa. Jag var oskuld, han sa att han var också, men jag vet inte. Vi inledde ett sexförhållande, han var nymfoman, jag trodde att det var rätt det vi höll på med. På nian börjde han utnyttja mig sexuellt, han sällskapade med andra, däremellan sex med mig. Första klass i gymnasiet gled jag in i en depression, fortsattes att utnyttjas..
Började i gymnasium. Mådde psykiskt dåligt och träffade min före detta ”pojkvän” dagligen. Studerade lång-matematik, kunde prestera trots att jag var på botten, högpresterande. På vårterminen kom chocken, läraren som hade tjänsten hade alterneringledighet och började undervisa igen. Jag blev hackkycklingen för honom, det här var 1985. Jag kämpade, räknade, gjorde läxorna tillsammans med en kompis på kvällarna, stödundervisning med två lärare, den ordinarie samt före detta, vikarien. Situationen var ohållbar, två kurser efter varandra fyra, jag var helt blokerad kunde inte räkna mera 1+1 =3. Hade audiens hos rektorn, fick inte byta ner till korta matematiken, var för sent ute. En annan gymnasist fick byta, hens pappa var en högre tjänsteman i stan. Hela min värld föll ihop, alternativet var att syssslolös hela vårterminen och gå om tvåan, kämpa vidare var det enda alternativet. Fick ut det sista ”övningsprovet” innan studentskrivningar, underkänt med god marginal. Lärarens kommentar ”Dig är det onödigt att undervisa, du lär dig ingenting ändå”. Studentskrivningen var en katastrof, deprimerad, sov hemma när jag borde ha läst på studentexamen. Underpresterade, underkänt i långa matematiken. Blev student med minimipoäng i studentexamensprovet. Studentdimissionen, gick upp för att ta emot mitt studentbetyg. Fick mitt betyg, i det ögonblicket sa rektorn ”Jag har tänkt på dig och ditt besök” Önskade att jag då hade svarat ”Min gymnasietid har varit ett rent helvete”
Började studera pedagogik på annan ort. Två fina år med goda vänner för livet. Fick tillbaka en del av mitt själförtroende, studierna gick riktigt bra. På en av avslutningsfest där en av våra lärare deltog, föreslog han ”Kan vi gå upp på övrevåningen och ha sex” Svarade nej, och undvek honom efter det. Hade hört att de två manliga lärarna hade haft sex med andra studerande i andra kurser.
Började studera till lärare. Gled in i en djupdepression under det andra studieåret, det skulle ta fya år i terapi för att tillfriskna psykiskt. Träffade min man occh har nu två vuxna barn. Jag är lycklig.
Tjänst i en finlandssvensk stad. Depression 2009, min psykiska ohälsa krävde terapi i sex år för att helna. Har nu gått ner i arbetstid och mått bra under många år. Under den senaste depressionen, måste jag var sjukskriven en lång tid. Jag kallades till ett såkallat ”trepartsmöte” min läkningsprocess hade börjat. Rektorn, en manlig, som var min förman i ett halv år sa ” Det är bäst att du omskolar dig och byter yrke. Det är så svårt att förutse när du blir sjuk, eleverna blir lidande” Jag svarade ”Jag älskar mitt jobb, har jobbat ca 20 år och trivs. Jag är 49 år vad föreslår du att jag ska utbilda mig till?” Hur ska jag ställa mig till den här psykiska misshandeln?