En manlig högstadie- och gymnasielärare har vid ett par tillfällen gjort närmanden på mig som inte under några omständigheter har varit okej. Han var min lärare redan i högstadiet men det var inte förrän i gymnasiet som han satte igång. Insinuerade, favoriserade och gav beröm. Han utnyttjade sin position som lärare och jag, duktig flicka och ambitiös elev, följde efter. En dag ställde han sig nära och smekte min kind när vi var ensamma i skolans kopieringsrum. Han hade bett mig hjälpa honom kopiera uppgifter till en lektion. Han sade något som jag inte minns, men jag minns hur kroppen frös till is. Några veckor senare hade han sin hand på mitt lår under en bussresa anordnad av skolan. Han satte sig i sätet bredvid mig och lämpligt nog erbjöd han mig en filt, så att hans händer kunde vandra fritt där under. Det kan ha pågått i 5 minuter, eller 50. Jag vet inte, jag var som förstelnad. Och i all denna skam som uppstod var det jag som tog på mig skulden. Inledningsvis kände jag skuld över att jag tillät det hända, därefter har jag känt skuld över att jag ingenting gjorde. Jag är så fruktansvärt trött på att känna skuld när skulden inte är min att bära!