Jag har nyligen fått ett brev från en yrkesskola att jag fått en studieplats. Jag blir överlycklig och full av iver och kan inte vänta på att få inleda studierna. Studietiden blev dock inte vad jag hade tänkt mig… Studielinjen jag valt var mansdominerad och det visade sig att jag var enda flickan på klassen. Inte reagerade jag på det till först tyckte fortfarande att det skulle bli roligt.
Allt började med små nyfikna frågor om vem jag var, vilket så småningom vände till sexuella trakasserier som pågick under tre års tid. Det var allt från att de kallade mig för fula sexistiska saker som att jag var värdelös, och att den här branschen inte är menad för kvinnor, jag borde ge upp och bli städerska. Det gick vidare till ord som att jag var en fitta, hora och allt i den kategorin som man kan tänka sig.
Det slutade med att ett par av dem började tafsa på mig, greppa mig mellan benen och så vidare. Den värsta mobbaren som började det hela vågade ingen motsätta eller ifrågasätta utan de flesta hängde på. Det är svårt att försvara sig när man är ensam, man blev på något vis som ett litet skamfullt lamm som inte vågade försvara sig. När jag vände mig till en av de vuxna, tyckte de bara att jag var vek och blyg och borde lära mig att försvara mig. Så här efter allt så är jag mest besviken på de vuxna som inte tog mig på allvar utan tog pojkarnas parti.