Vittnesmål nummer 936

En dag då jag var 19 blev jag kontaktad på Facebook av en manlig lärare som jobbade som timlärare i mitt gymnasium. Han frågade något om min statusuppdatering jag lagt upp. Det var en ung lärare som jag hade haft att göra med i någon enstaka kurs, aldrig talat med utanför skolan. Den gången uppdaterade jag lite vad jag sysslat med, vart jag skulle söka och det var inte mer med det. Nästa gång kan kontaktade mig var flera år senare. Då upprätthöll han en rätt tät kontakt ett tag. I stunden tror jag att jag tyckte det var dels lite förvirrande men också lite smickrande att han kontaktade mig och var intresserad av vad jag höll på med.

Så småningom började han emellanåt föreslå att vi skulle ses. Gå på kaffe. Enligt Facebook var han gift, men han talade aldrig om sin fru. Ofta avfärdade jag kommentarerna om att träffas och försökte skämta bort dom. Nu i efterhand, flera år senare, ser jag hur olämpliga och insinuerande kommentarerna är.

Under vår sista konversation försökte jag konfrontera honom och frågade vad han menade då han insinuerade att vi skulle ses, vilket slutade med att han dels undvek det hela och sedan försökte skämta bort det med ett ”nu tog du det nog lite för allvarligt”.

Han jobbar fortfarande kvar i skolan och jag vet att han kontaktat andra elever också, privat.