Man vet och har alltid vetat. Mormödrar, farmödrar, mammor, döttrar, väninnor, arbetskamrater. Ändå är det som avgrunden öppnat sig. De förfärliga historierna och hemska berättelserna tar aldrig slut. Ett ofattbart och förfärande maktmönster som präglar oss kvinnor från det att vi är små flickor.
Min historia innehåller inga grava övergrepp men likväl samma mönster som andra kvinnors. Obehagliga gubbar som skulle ha kramar, som kom med obekväma närmanden och kommentarer från det men var i 10-årsåldern. Tafsande på klassfester och på krogen. Äckliga blottare under studietiden och på hemorten. Jag kände skam! Nedvärderande kommentarer om någon fick nobben och högljudda kommentarer om utseendet.