Det är så otroligt skönt att ”metoo” kampanjen äntligen också nått Finland! Jag är både medveten och tacksam över att min historia inte alls är av det grövsta slaget. Många av mina medsystrar har råkat ut för betydligt värre saker. Men liknande händelser som hänt mig har alldeles säkert också många medsystrar erfarenheter av.
När jag tänker tillbaka på min uppväxt, redan från de tidiga tonåren, påminner jag mig om händelser i skolan, där pojkarna i klassen tafsade på oss flickor för att kolla vilka som hade börjat använda bh. När vi berättade det för vår klassföreståndare skämtade hon bara bort det.
En händelse senare i livet som ristat in sig i mitt minne är att under ett krogbesök bli utskälld av en tredubbelt så gammal gubbe. Det var ortens mycket uppskattade amatör-revyskådespelare som oombedd slog sig ner vid bordet där jag och min väninna satt. Till en början var han trevlig men mycket snart urartade konversationen från hans sida till att bli insinuerande närmanden riktade direkt till mig och de åtföljdes av äckliga inviter. Med sliskiga tungrörelser ville han övertyga mig om vilken bra älskare han var.
Det var en chockartad upplevelse för mig. Jag var ung och oerfaren. Han var verksam i samma förening som jag. Han var gift och jag hade vid den tidpunkten inte ännu haft ett fast förhållande. När han slutligen insåg att hans inviter inte ledde någonvart och inte alls blev uppskattade ville han i hämndbegär ytterligare förödmjuka mig och ropade så högt att alla restaurangbesökare säkert skulle höra, vilken oförskämd, ouppfostrad och oartig hora jag var.
Senare i livet har funnits obehagliga situationer där det hänt att en väninnas äkta hälft varit närgången och tafsat på mig. Extremt sårande, både för mig själv men också för henne.
Men de mest traumatiska har ändå varit de tillfällen som inträffat i arbetslivet. Det var bankdirektörerna från den finska banken som vi fusionerades med som på vår första gemensamma julfest inte kunde hålla händerna i styr. Det var ett allmänt tafsande under hela kvällen. Det förvånade mig mycket att alla andra tycktes acceptera förfarandet. Jag diskuterade det otrevliga beteendet efteråt med vår kvinnliga förtroendevalda som inte själv hade deltagit i festen. Hon beklagade och tyckte inte att bankdirektörernas beteende var okey men var av den åsikten att jag inte skulle föra det vidare. Det kunde bli ytterligare en negativ sak som kunde försvåra läget för mig inför den kommande saneringen.
Känslan av maktlöshet och att inte få något som helst stöd var förödande och mycket deprimerande. Jag kastades in i en mångårig depression, blev först deltidsanställd och några år senare slussad in i pensionsröret vid 57 års ålder.
Efter att jag återhämtat mig från något som var mycket nära en utbrändhet engagerade jag mig i olika föreningar och fick ett nytt och innehållsrikt liv. Jag har aldrig klätt mig utmanande, urringat eller sexigt på något vis. Därför kom det som en total överraskning att som nybliven pensionär bli tafsad på av den manliga ordföranden i en lokal förening. Detta skedde vid flera tillfällen, en gång till och med med min man i ett angränsande rum.
Herregud, tänkte jag, ska detta aldrig ta slut. Skulle det ske i dag, efter Metoo-rörelsen, så skulle jag nog konfrontera detta beteende på ett annat sätt.
Alla dessa händelser har jag nu först berättat öppet om. Och nu finns det kanske hopp om att vi kvinnor gemensamt tack vare Metoo- och Dammenbrister-rörelsen kan få bukt med detta sjuka beteende. Vi vet alla, att alla män inte tafsar, gudskelov, men så gott som alla kvinnor har blivit utsatta för det. För tafsarna, ja de tafsar på alla de kommer åt!