Vittnesmål nummer 891

Moster och morbror pedofil brukade säga ”Vi tycker såå om småflickor” De ville ofta låna mej till sej ett par dagar från spädbarnsålder till ca 7 års ålder. Äldre flickor i släkten, som inte lånats har senare beättat om olika slags sexuella kränkningar av mosters man, men barnet jag förstod aldrig vad som hände mej. Och det hände mycket. Minnesbilderna har decennier senare visat en pusselkarta över grovt sexuellt utnyttjande och gymhet. Jag har kommit hem från vistelsena där med ont i skrevet och ont i käkarna. Olika slag av krapula från ” mediciner”, och något jag skulle lukta på och dra in andan. Han tränade hypnos och jag skulle se på suddiga bilder av nakna människor tillsammans med dem. Deras son var aldrig hemma när jag var där utan hos nån kaveri. De fick mej att bli glad och euforisk genom att spela bl.a. ”kort” med mej och låta mej vinna hela tiden, vilket jag som yngst aldrig brukade få uppleva. Mina minnesbilder tog slut vid kortspelet och de nästa var när jag vaknade på madrassen nedanför deras säng ofta utan min filt och med nattlinnet  uppdraget. När jag gick upp var de nakna i köket, på gott humör och kokade kaffe. Minns också att jag skickades med mosters man för att titta på pannrummet där han släckte lampan och jag höll andan av skräck tills jag svimmade? När jag kom ut skrek moster och frågade honom vad som hänt. Jag varken kunde eller vågade artikulera något annat än det vanliga ”jag började må illa” och kände mej så skyldig över det eftersom hon alltid blev så arg när jag mådde illa.

Först efteråt har jag insett att en av deras drivkrafter i grymheten var nöjet att vilt och ostraffat hämnas på min pappa som de av olika orsaker var väldigt avundsjuka på. Berättade aldrig för pappa, dels för att skydda denna snälla far, men för att den punkten var den enda där jag kunde stoppa deras ondska och välja att bära bördan själv.