För lite mer än en månad sedan satt jag och scrollade genom facebook och blev arg och ledsen över alla de övergrepp och trakasserier som blivit undangömda så länge, men blev samtidigt oerhört tacksam över det att jag aldrig har upplevt något övergrepp. Mest bara skällsord, äcklig attityd från män osv, ni vet det där ”vanliga. (Sjukt att man tänker det som vanligt.) Dagen därpå, en onsdag, skulle jag åka och besöka en av mina dåvarande bästa vänner. Han var som en bror för mig. Vi hade känt varann i typ 1,5 år och jag kände mig helt och hållet trygg med honom. Jag är själv förlovad men litade som sagt helt totalt på denna man och det visste min fästman också, att min vän aldrig skulle gå över någon gräns. Det fanns inte ens i tankarna.
Jag gick dit direkt efter skolan, och vi gick in i hans rum. Han stängde dörren, jag reagerade snabbt på det men tänkte inte desto mera på det. Vi pratar om allt möjligt, som vi alltid gör. Han är såå glad för min skull, att jag har förlovat mig. Han slänger in kommentarer om hur vacker och söt jag är, men det gör han åt alla så jag lägger inte direkt märke till det.
Han har köpt hjärtformade chips. Det känns lite mysko, så jag tackar nej och vill inte äta nåt. Vi fortsätter prata tills han helt plötsligt slänger ur sig frågan om jag kan komma och sätta mig bredvid honom på sängen. Jag säger nej och undrar varför, han ger mej skuldkänslor och säger att han är så ensam och vill bara sitta nära. När jag inte går med på att sätta mig på hans säng, drar han i min arm. Frågar gång på gång på gång. Jag slutar att svara.
Efter en lång tid av vädjan från hans håll suckar han djupt och stiger upp och går mot mig, som sitter i en stol. Han säger ”Jag vill ju bara ha en kram.” och kramar om mig. På vägen in i kramen pussar han mig på kinden. Han kramar mig hårt. Jag sitter som paralyserad med händerna på mina ben. På väg ut ur kramen sätter han sin hand på min nacke och försöker kyssa mig. Jag börjar genast gråta och säger nej. Jag försöker dra mig tillbaka, men han håller ett hårt tag om min nacke. Jag gråter hejvilt och frågar varför han gör det här och jag säger att jag inte vill, han svarar med att viska i mitt öra att han älskar mig och vill ha mig. Jag säger att han inte får älska mig, han svarar med att hålla fast mig ännu hårdare och smeka sidan av min kropp. Han sitter på huk och hans skrev är mot mina fötter. Han gnuggar skrevet mot mina fötter.
När han inte lyckas kyssa mig på munnen pussar han mig på andra ställen. Halsen, kinden, pannan, håret. Han sätter även sitt huvud innanför min tröja, stönar och kysser mitt högra bröst. Allt detta medan jag storbölar och säger nejnejnejnejnej. Jag fattar inget. Varför? Jag trodde ju att jag var trygg med honom.
Då han äntligen slutar sätter han sig bredvid mej och börjar säga förlåt. Gissa vad? Han fortsätter pussa mig, hålla om mig, försöka kyssa mig. Då jag säger att jag vill gå hem så håller han om mig ännu hårdare.
Kom mig hem med många om och men, och har sedan dess haft det väldigt jobbigt. Pratade med mannen för någon dag sedan, och han förnekade många händelser, sa att han fortfarande älskar mig och dessutom att jag inte hade rätt att vara arg på honom och gråta och vara lessen och skrika (vilket jag gjorde), eftersom att han minsann också var ledsen.
Hur förklarar man detta? Vi var båda nyktra och jag var inte på något sätt med på detta. Hans ursäkt var ”Förlåt, jag var dum. Jag kunde inte kontrollera mig själv. Jag älskar dig. Jag vet inte varför jag gjorde så.” Han skulle kanske ha kunnat tänka efter före han stal min integritet, tillit till andra och min självkänsla. #ursäktengodtasinte