Day: 14 september, 2018

Jag är 20 år och efter första passet på mitt nya sommarjobb går jag vid 22-tiden och duschar på stället jag blivit hänvisad till för det. Ett litet enkelt badrum i någon form av stor lagerlokal. Jobbet är på en ö, men det finns inget badrum i stugan som jag delar med några andra. Någon varmvattenboiler eller vad det nu kan vara kör igång av duschandet och för oljud. När jag är färdig påklädd och kommer ut står en kollega i morgonrock och väntar utanför. En finlandssvensk 50+ man, som länge jobbat på samma ställe och verkar komma bra överens med min förman. Det visar sig att han sover vägg i vägg med ”badrummet”. Han skäller ut mig för att jag väckt honom mha oljudet. Han har tidig väckning följande morgon och jag har förstört hans sömn. Jag lyssnar på honom, ber om ursäkt och känner mig så dum. Till sist lugnar han ner sig och säger; okej en kram och så glömmer vi det här. Förstås kramar jag honom, vill ju inte att han ska gå direkt till chefen och fortsätta klaga på mig från dag 1. Det är först efteråt jag allt mer och mer inser hur fel hans agerande var och hur jävla malplacerad den kramen var. Senare under sommaren kommenterar två andra kvinnor att samma man brukar sträcka sig lite opassande nära, då han t.ex. skall hämta en gaffel ur köket där de arbetar. Men jag känner mig fortfarande så dum av min upplevelse att jag inte berättar något.

Jag är 18 år och min nya, aningen äldre, finlandssvenska pojkvän plockar under själva sexakten plötsligt fram från ingenstans en kamera han håller på och filmar mig med. Detta kommer alltså helt oväntat för mig. Finns ingen överenskommelse om det. På den tiden var detta inte så vanligt ännu, så jag hade nog inte ens tänkt igenom hur agera i en sådan här situation eller vad tycka om saken. För väluppfostrad att ens tänka tanken att genast förstöra hans kamera eller minneskort. Jag tar kameran och filmar honom istället. Vet att det ju förstås inte tjänar något till, går att klippa bort sig själv ifall han vill sprida det vidare. Känns som att jag redan förlorat. Jag kan inte göra något åt saken för han har mig redan fångad på film. Tappar förtroendet för honom totalt. Förhållandet tar slut och efteråt börjar jag fundera på om det även förekommit smygfilmning. Eftersom han verkligen har talang för IT, har bl.a. jobbat på Google efter att detta hände, så känns det som att jag verkligen redan kan finnas var som helst på internet att se på eller undangömd i något cyberskrymsle i väntan på att visas ifall jag någonsin skulle välja att konfrontera honom. Och det här är ju inte vilken idiot som helst, han mamma är dessutom sakkunnig på området, så han bör haft en rimlig möjlighet att bilda sig en sund uppfattning om rätt och fel angående att filma någon man har sex med. Ändå väljer han att göra så här. Önskar honom inga döttrar om han tycker att det är så här världen ska se ut. Inga söner för den delen heller.

Jag är 22 år. Träffar på krogen en vän jag känt i över 15 år. En finlandssvensk, jämnårig man. Vi har roligt tillsammans, dansar mycket (inte intimt, mer härjande stil). När det börjar bli stängningsdax bestämmer vi oss för att dela taxi eftersom vi bor nära varandra. I taxin märker jag plötsligt att vi åkt förbi där jag skall kliva av. Har jag nickat till? Frågar vart vi riktigt är på väg, men får något undvikande svar. Mannen sitter i framsätet med taxichauffören och jag sitter ensam i baksätet. Kräver inga mer förklaringar för jag tycker det är pinsamt att verka så borta framför taxichauffören. Vi kommer fram till stället han bor på. Hans föräldrars nybyggda hus som jag inte besökt förut. Han vill att jag kommer in på rundvandring, vilket vi talat om i ett tidigare sammanhang att jag skall göra. Lika så bra tänker jag då jag en gång är här. Är dessutom för trött för att genast orka börja traska hemåt. Hans syster ligger och sover någonstans i huset, men föräldrarna är inte hemma. Vi går och kollar på huset och kommer slutligen till hans rum. Jag sätter mig ner på sängen för jag är så trött och vet inte hur jag ska få samlat krafter för den drygt 20min långa promenaden hem till mig i försommarnatten. Vaknar upp av att han försöker lirka av mig trosorna. Jeansen är redan vid knävecken. Tydligen har jag somnat på hans säng. Under tiden har han bytt om till öppen morgonrock och kalsonger. Jag säger inget, är så chockad, stiger bara upp och går därifrån. Vad i helvete skulle jag tagit mig till om jag inte vaknat upp OCH insett vad som håller på att hända? Jag har efteråt försökt undvika honom så gott det går i ankdammen, men som bekant är det svårt.. (Hur han sedan fick en feministisk flickvän fick jag heller inte att gå ihop, men det är slut mellan dem nu, tur för henne).

Min styvfarfar ”kände” på mig i flera omgångar under början av puberteten, det liksom blev en fortsättning av att man var i famnen och blev kittlad… farmor var ofta i samma rum. inget värre hände, men inte ens mina föräldrar trodde när jag berättade hur det låg till. Så det var en hemsk situation när man började bli ”könsmogen” och man inte fick stöd av någon vuxen. Visste inte riktigt om man själv måste acceptera det. Sen när jag kom upp till högstadieåldern vågade jag mig så att sa nej redan på förhand så jag inte hamnade i dom situationerna.

Jag är elva år, går i femman och min kropp har börjat förändras. När brösten växer och utvecklas är ”knölarna” inne i dem fruktansvärt ömma, det går inte attt ligga på mage. Jag kommer in från rasten och har tagit av mig ytterkläderna. Plötsligt hoppar min klasskamrat på mig, tar tag i mina bröst med både sina händer, klöser, river och drar i dem och säger att det där fick jag 10+ för! Jag vrålar av smärta och går ner till toaletten och andas en stund. När jag kommer upp berättar jag vad som hänt till klassläraren. Hon säger att jag ska vara ”glad för det betyder bara att han är jätteintresserad av mig!”.

Samma år på väg hem från skolan blockerar fem killar som går i klassen ovanför mig med sina cyklar. De släpper inte mig förbi utan börjar köra på mig när jag försöker röra mig. De står där i tio minuter, tittar mig i ögonen och säger hora, gris, grishora, fittigt fula hora, fyfan vad du är ful/fet osv. Jag springer hem gråtandes. Som tur tar skolan tag i saken eftersom hemvägen från skolan ännu räknas som skoltid och dessa killar går igenom en lång allvarlig diskussion om saken med mig och deras klasslärare som tar detta på allvar tack och lov. Dock är det sagda redan sagt, skadan är redan skedd. Deras ord finns kvar och är svåra att glömma med några axelryckningar och ett förlåt.

Jag skall just fylla 19 år, det är höst och jag har blivit student samma vår. Jag har några månaders arbetserfarenhet bakom mig och bestämmer mig för att ta ett mellanår för att tjäna pengar till kommande resor och fundera över vad och var jag vill studera. Jag jobbar vardagar från 8-16 i kassan för en hamburgerkedja men tänker att lite extraknäck om kvällarna skadar inte. Jag bor ännu hemma och i samma kvarter finns ett café vars ägare ordnar tapaskvällar några gånger i veckan kl. 18-22. Jag får jobbet direkt men ägaren/kocken tycker att det är bättre om han betalar svart så får jag mer i handen och vi undviker onödig byråkrati. Jag tycker att det är lite konstigt och riskabelt men går med på det. Jobbet går ut på att vara ”tapasflicka”: servera tapas och starksprit av olika slag till en kundkrets som mest består av välbärgade äldre finlandssvenska män. Jag blir snabbt immun för deras dåliga skämt. Efter några veckor börjar ägaren ta på mig: oftast bakifrån på rumpan och/eller brösten när jag står och fixar disken och matresterna i köket och bakrummet. Jag stelnar till varje gång. Jag har aldrig haft en pojkvän, är oskuld, har anorexi och kronisk depression sedan fyra år tillbaka, skäms för min kropp så mycket att jag emellanåt skadar den. För varje gång blir han mer intensiv, andas tyngre, det känns allt obehagligare och jag förblir passiv och försvinner från min kropp. Jag drar mig undan gång efter gång som ett passivt motstånd men tafsandet fortsätter i flera månader. En gång placerar han vid bardisken (framför alla kunder) ett champagneglas av modellen coupe på mitt ena bröst och säger att ”detta är perfekt, du har lika fina bröst som dessa glas har formats efter, Marie Antoinette!” Jag skäms, för där sitter några ”herrar” och håller med och grymtar. Skammen och häpnaden är mest påtagliga. Skammen håller i sig. Efter varje kväll när kunderna gått är han som mest aggressiv i sitt tafsande och flåsar mig i nacken. Sedan ger han min lön som alltid är kontant: han tar sedlarna från kassan, räknar dem och ger dem till mig. Han har två pojkar och är gift. Jag är äcklad och äcklet vänder sig inåt mot mig själv. Jag vågar inte göra nåt även om min mamma och bästa vän vet att något inte står till som det ska, de vet att det pågår nåt men inte vad. Och vad skall jag göra? Jag gick ju med på att jobba svart, dum och oförstående som jag är. Så tänkte jag. Nu sjutton år senare har skammen och äcklet omvandlats till brinnande ilska och vrede. Varje gång jag går där förbi känner jag det. Baren finns fortfarande och ägaren därinne. Business is good.

Han var den första killen jag hade sex med. Vi kände inte varandra tillräckligt bra, och vi var inte bekväma med varandra, så sexet var ärligt talat bara fysiskt samlag utan nån större romans. Unga som vi var, var vi nog båda för generade och blyga för att tala om vad som kändes bra eller dåligt och utforska varandras kroppar ett steg i taget. Jag visste att han önskade att jag skulle suga av honom, men ärligt talat så var jag livrädd. Jag hade ingen aning om hur jag skulle göra, jag vågade inte fråga, och det kändes som att samlag bara var ett ”lättare” alternativ även fast jag inte njöt av det.

Hur som helst, efter att jag undvikit frågan flera gånger blev han otålig, tog tag i mitt hår och tryckte ner mitt ansikte mot hans kön. Jag förstod inte riktigt vad som hände, tänkte att han nog bara försökte hjälpa mig på traven, men kände samtidigt paniken växa i mitt bröst. Ännu idag, över fem år senare har jag stora problem med att ge en partner oralsex. Rör hans hand vid mitt hår medan jag befinner mig ”där nere” får jag ångest och vill helst bara krypa in under täcket och krama mig själv. Ändå känner jag att det förväntas av mig.

Under en lång tid förstod jag inte varför det var ett så stort problem för mig, han hade ju försökt ge mig lite mera mod för att göra något som alla andra flickvänner också gör. Ett par år sedan insåg jag att händelsen faktiskt orsakat mig ett trauma. Jag ångrar att jag inte tog upp det när det hände, sagt till att det inte var okej att göra så, men jag var för generad. Med pojkvänner efteråt försökte jag antingen undvika oralsex totalt eller så förklarade jag vagt att jag hade en dålig upplevelse från mitt första förhållande. Jag har känt mig misslyckad, eller att jag är en besvikelse i sängen då jag inte klarat av att ”ta hand” om min partner, fast det är så lätt för flesta andra.

Det tokiga är att han kanske inte ens minns att det hänt, medan jag tänkt på det varje vecka i fem år. Jag har börjat inse mera och mera hur viktigt det är att säga till, i detta fall hade min pojkvän säkert ingen aning att han gjorde något fel, men fel var det ändå. Vi måste våga tala om dessa saker mera, och uppfostra männen och pojkarna runt oss om vad som är okej och vad som inte är det. Jag kan inte ärligt påstå att jag skriver detta utan skam, jag känner mig ännu också generad över att en så obetydlig händelse har påverkat mig så mycket. Jag tänker ändå att någon annan kanske gått igenom något liknande, och också känner att hens berättelse inte är tillräckligt dramatisk för att dela. Personligen hade jag gärna vetat att jag inte är ensam.

Hade varit ute och festat med min pojkvän och mina vänner. Var kanske 17 eller 18 år. Festandet drog ut långt in på morgonen så att sista nattbussen redan gått men första morgontrafiken inte ännu skulle starta inom de närmaste timmarna. Mina vänner tappade jag bort eller kanske de hade åkt hem redan tidigare, minns inte.

Jag och min dåvarande pojkvän samt hans kusin som var kanske 4-5 år äldre tog oss in i något höghus bastuavdelning nånstans i centrum. Hur vi slapp dit har jag ingen aning om. Där fanns en madrass som vi alla tre slocknade på. Jag i mitten. Ansiktet mot min pojkvän. Vaknar av att någon har petat ner mina byxor och har sex med mig bakifrån och tror det är min pojkvän. Någon stönar bakom mig. Jag öppnar ögonen och ser att han sover framför mig. Inser direkt vad som händer. Studsar upp, sparkar till kusinen och skriker till honom att om han smittat mig dödar jag honom. Hinner se att han har en kondom på sig. Far på toaletten. Min pojkvän har vaknat. Men han försvarar mig inte.

Det är smällkall vinter och jag vill inte GÅ hem, lokaltrafiken är inte igång ännu. Jag är full. Jag går tillbaka till madrassen. Min pojkvän får ligga i mitten. Han slocknar genast pånytt. Kusinen trycker handen under min pojkvän mot mig för att röra mig. Jag sover inte mer. Stiger genast upp då bussarna börjar åka igen. På morgonen var pojkvännen arg på kusinen och kusinen mycket ångerfull. Jag krävde att de inte umgås mer.

Nästa dag berättade jag händelseförloppet till min bästa manliga vän A. Som blev flyförbannad på kusinen men också på min pojkvän. Det är nog tackvare A som jag inte känner att jag blev så traumatiserad. Jag hade genast någon fiffig manlig person som var på min sida. Som kämpade för mig. Han var också kompis med min pojkvän.

Två veckor efter händelsen fick jag höra att min pojkvän umgicks med sin kusin. Han sket alltså blankt i vad som hänt mig. Jag dumpade honom. Och har inte hört av honom sen dess. Min pojkvän använde droger. Vet inte hur det gått med honom sen. Kanske han lever, kanske inte. Bryr mig inte.

Jag och mitt ex jobbade på samma kryssningsfartyg. Jag var ledig, och som passagerare på fartyget. Jag bestämde mej för att gå till hytten var mitt ex bodde och ta några öl med honom. Jag var då i ett annat förhållande, men det var inget konstigt med det, jag och exet kände varann in och ut och var goda vänner. Jag hade druckit mer än vad jag borde, och i nåt skede bestämde jag mej för att lägga mej ner på soffan i hytten för att sova. Det dröjde inte länge förän han kom och låg bredvid mej. Orkade inte bry mej, var både så full och trött. Han tog min hand och förde den innanför hans byxor och sa ”den här har du väl saknat”, jag skrattade till och vände ryggen mot honom och försökte sova. Om en stund tränger han in i mej, jag säger flera gånger ”nej sluta jag har ju pojkvän”, men han fortsätter. Han är stark och jag är för full för att med våld få bort honom. Jag kommer inte ihåg vad som hände efter det, hur jag fick honom att sluta. Men han bad om ursäkt följande dag. Jag tänkte inte ens då på att det var våldtäkt, utan skämdes över att jag druckit för mycket och varit otrogen.

Jag var hos min vän i en främmande stad, vi festade på krogen en kväll. Då kvällen närmade sej sitt slut så tappade jag bort min vän, och hon svarade heller inte i telefon. Efter en stund märkte jag att jag slarvat bort bankkortet, och kunde heller inte ta taxi hem till min vän. Jag visste inte ens om hon hade åkt hem. Efter en stund träffar jag på en bekant kille från samma hemort som mig, och får följa med till hans studielägenhet över natten. Jag var så lättad och tacksam att jag hittade någon bekant att åka hem till. Jag hade ju gjort bort mej igen med att vara för full och slarvat bort både kompisen och bankkortet. Minnen är suddiga från då vi kom hem till killen. Jag gick och sov med kläderna på, men nästa minne är att jag ligger i sängen med bara trosor på och han slickar mej över hela kroppen. Jag ber honom att sluta flera gånger och efter en stund slutar han och somnar. Jag somnar också. Om några timmar vaknar han på nytt och river trosorna av mej, jag drar upp dem tillbaka åtminstone 3-4 gånger och ber honom sluta igen. Här emellan är minnet suddigt igen, men plötsligt har han fått trosorna av mej och tränger in i mej. Jag ber honom sluta och buffar bort honom, men han tränger in i mej igen. Jag ber honom sluta igen och då blir han förbannad och säger att jag ska sticka därifrån. Jag fick som tur tag på min kompis och hon ordnade skjuts åt mej från denna kille. Var det våldtäkt enligt mej? Nej. Det var ju inte våldsamt, och jag skämdes igen för att jag hade varit för full och gjort bort mej.

Min historia handlar om tvilsamt sex i ett långvarigt förhållande, som jag fortfarande lever i. Sex för husfridens skull alltså, någon annan som kan räcka upp en hand? För mig började det helt omedvetet, kanske jag i perioder hade mindre lust, och han blev sur. Han klagade på att vi hade så lite sex, jag fick bara mindre lust av allt klagande och tjatande. Jag ville länge vara ärlig mot mig själv och förhållandet och aldrig låtsas något som inte fanns där. Men så tänkte jag väl en eller annan gång, låt gå, så slipper jag väl höra tjatet några dagar. Och så den vetskapen om att _varje_ gång han kramades, ville pussas, smekas, så förväntade han sex. Att bli tvungen att tidigt, bara efter en liten kram, bara för säkerhets skull, nämna att jag orkar inte sex just nu. För att slippa göra honom besviken när vi ”gått längre”. Och att han då på en gång blev kall och släppte taget. Gick bort eller vände ryggen till i sängen. Fick han inte sex, vad var vitsen då liksom. Det blev en ond cirkel. Kramarna och pussarna slutade komma, jag vågade inte för att han då trodde vi skulle gå hela vägen, och han ville väl inte om det ändå inte blev sex.

Men det har faktiskt blivit lite bättre. Många år av tjat och prat, jag ser mig som insatt feminist som har koll på sakfrågor i ämnet. (Men ändå hamnar en lätt i typiska kvinnofällor) Vi är fortfarande tillsammans, har två barn och rätt så bra. Han har börjat förstå att inte alla kramar och smek måste betyda sex. Men det tog mååånga år. Ibland husfridsknullar jag faktiskt fortfarande. Bara enklast så (orkar inte förklara mig mer än så). Fast jag önskar att han och så många andra män från början kunnat lära sig att sex kommer inte från ingenting, sex kommer från närhet. Kyssar, smek och fina ord utan att det leder till något mer. Att visa att man bryr sig om varandra, på riktigt, utan någon tanke på att få knulla. Kan vi lära våra söner det, tillsammans?

Jag hade varit ute på krogen med mina vänner, alla vänner hade gått iväg med någon och vi hade splittrats sådär som man lätt gör då man är ute. Jag kände att det var dags att gå hem och gick över gågatan mot taxi. Då stötte jag på en halvbekant som jag bara hade träffat några gånger tidigare. Han sa att han ville att vi sku fara hem tillsammans, jag sa att jag inte orkar. det var lättsam stämning ändå och jag började gå mot taxikön, han följde efter och pratade om lite ditt som datt. Jag stod i kön och han sa ”ska vi fara till ditt eller mitt?” Jag svarade att mina föräldrar är hemma och att jag inte orkar komma till hans.

Nå det blir min tur att hoppa in i bara taxi vilket jag gör. Och han hoppar in efter mig. Jag säger till taxichauffören min adress och frågar samtidigt vad hand adress är att taxin ska fortsätta till hans sen då de släppt av mig. Han skrattar och säger ”neee jag ska nog av på samma adress som henne” varpå jag skrattar och säger nej det ska du verkligen inte, alla mina syskon och mina föräldrar är hemma int tar jag nån kille dit då.

Vi kommer upp på min gård och taxichauffören frågar om jag vill betala det som kommit på mätaren hittills eller om killen tar allt sen. Jag säger att jag betalar min del, varpå killen säger att han ska av här också att han betalar hela summan.

Jag säger då att nej det ska du inte. Stiger du ur så får du väl gå hem då för in kommer du inte. Han skrattar och betalar. Vi stiger ut och jag går mot dörren. Stannar på trappan av att han står bakom mig och flinar. Jag känner hur obekväm jag blir och är orolig att nån i familjen ska höra oss och vakna. Jag säger åt honom att han kommer inte in. Då säger han; men vi ska ju bara sova, int behöver vi ha sex.

Vid dethär laget var jag jävligt trött på honom och tänkte bara på hur pinsamt det blir imoron när han ska hem och måste gå genom hallen och kanske se mina föräldrar. Jag suckar och säger okej men inget sex. Vi smyger upp på vinden och direkt vi kommer innanför min dörr börjar han tafsa och pussa mig. Jag säger igen nej att vi ska inte ha sex, mina föräldrar ligger i rummet under. Han säger ”men om vi bara har oralsex jättetyst?” Jag blir arg och säger nej och lägger mig ner i sängen och är så äcklad. Vad gör han inte då? Går ner på mig och börjar på. Jag känner mig så illa till mods och är SÅ rädd att mina föräldrar eller syskon ska höra nått. Jag säger att han ska sluta och går till slut med på sex bara för att han ska somna och mardrömmen ska vara över. Värsta sexet i mitt liv och skammen på morgonen när mina föräldrar fråga ”var det någon du är kär i som sov över inatt? Har ni träffats i stan?”

Fyfan.

Jag har så många historier om gånger då jag blivit felbehandlad och utnyttjad av män. Det är oönskade händer innanför och utanpå kläder, opassande blickar och äckliga kommentarer. Tänkte dock dela med mig av de jag minns bäst och som påverkat mig mest.

Jag var 16, var på hemmafest hos min kompis. Under kvällen höll jag på med en äldre kille, hånglade lite och så. Han var väldigt charmig, men senare under kvällen stack han från festen med sin kompis för att (vad jag senare fick veta) röka gräs hos en annan kompis. Jag sov över i min kompis rum, hon sov i sina föräldrars rum med sin pojkvän. När jag vaknade på morgonen ligger killen från kvällen innan och håller om mig, smeker mig och fingrar mig. Jag var oskuld och hade aldrig gjort något så intimt med någon innan. Jag var livrädd och vågade/kunde inte röra mig, så jag låtsades sova tills han (efter vad som kändes som en evighet) äntligen gav upp och slutade.

Ungefär ett år senare blev jag tillsammans med min första seriösa pojkvän, jag tyckte om honom väldigt mycket. Han hade ett hett temperament och kunde bli arg för minsta lilla, han har av ilska förstört möbler, tekniska apparater, kläder, you name it. Han rörde dock aldrig mig på ett aggressivt sätt. Men när han hade ett av sina utbrott fick jag höra allt möjligt. Försökte jag säga till honom att lugna ner sig svarade han något i stil med ”håll käften, satan” och jag fick sitta tyst bredvid och vänta på att han lugnat ner sig. Jag hade ångest över detta, och var alltid på min vakt så att jag inte skulle göra något för att göra honom arg. Han hade också en vana av att börja ha sex med mig medan jag sov, vilket han senare skyllde ifrån sig med att han själv inte visste vad han höll på med för att han själv också sov och detta var något han gjorde i sömnen. En av hans kompisar tafsade ofta i fyllan, och när jag bad min pojkvän om hjälp för att få kompisen att sluta fick jag höra ”men vadå, han är ju inget hot mot mig. Jag vet att du tycker han är äcklig, så du skulle aldrig vara otrogen mot mig med honom.” Och därför kände han inte att han behövde bry sig. Efter lite på 2 år tog det äntligen slut och jag slapp hans manipulativa och aggressiva beteende. Jag har haft sådana starka skuldkänslor för allt negativt som hände i vårt förhållande, men sakta men säkert börjar jag förstå att mycket lite av det var mitt fel.

För lite mer än en månad sedan satt jag och scrollade genom facebook och blev arg och ledsen över alla de övergrepp och trakasserier som blivit undangömda så länge, men blev samtidigt oerhört tacksam över det att jag aldrig har upplevt något övergrepp. Mest bara skällsord, äcklig attityd från män osv, ni vet det där ”vanliga. (Sjukt att man tänker det som vanligt.) Dagen därpå, en onsdag, skulle jag åka och besöka en av mina dåvarande bästa vänner. Han var som en bror för mig. Vi hade känt varann i typ 1,5 år och jag kände mig helt och hållet trygg med honom. Jag är själv förlovad men litade som sagt helt totalt på denna man och det visste min fästman också, att min vän aldrig skulle gå över någon gräns. Det fanns inte ens i tankarna.

Jag gick dit direkt efter skolan, och vi gick in i hans rum. Han stängde dörren, jag reagerade snabbt på det men tänkte inte desto mera på det. Vi pratar om allt möjligt, som vi alltid gör. Han är såå glad för min skull, att jag har förlovat mig. Han slänger in kommentarer om hur vacker och söt jag är, men det gör han åt alla så jag lägger inte direkt märke till det.

Han har köpt hjärtformade chips. Det känns lite mysko, så jag tackar nej och vill inte äta nåt. Vi fortsätter prata tills han helt plötsligt slänger ur sig frågan om jag kan komma och sätta mig bredvid honom på sängen. Jag säger nej och undrar varför, han ger mej skuldkänslor och säger att han är så ensam och vill bara sitta nära. När jag inte går med på att sätta mig på hans säng, drar han i min arm. Frågar gång på gång på gång. Jag slutar att svara.

Efter en lång tid av vädjan från hans håll suckar han djupt och stiger upp och går mot mig, som sitter i en stol. Han säger ”Jag vill ju bara ha en kram.” och kramar om mig. På vägen in i kramen pussar han mig på kinden. Han kramar mig hårt. Jag sitter som paralyserad med händerna på mina ben. På väg ut ur kramen sätter han sin hand på min nacke och försöker kyssa mig. Jag börjar genast gråta och säger nej. Jag försöker dra mig tillbaka, men han håller ett hårt tag om min nacke. Jag gråter hejvilt och frågar varför han gör det här och jag säger att jag inte vill, han svarar med att viska i mitt öra att han älskar mig och vill ha mig. Jag säger att han inte får älska mig, han svarar med att hålla fast mig ännu hårdare och smeka sidan av min kropp. Han sitter på huk och hans skrev är mot mina fötter. Han gnuggar skrevet mot mina fötter.

När han inte lyckas kyssa mig på munnen pussar han mig på andra ställen. Halsen, kinden, pannan, håret. Han sätter även sitt huvud innanför min tröja, stönar och kysser mitt högra bröst. Allt detta medan jag storbölar och säger nejnejnejnejnej. Jag fattar inget. Varför? Jag trodde ju att jag var trygg med honom.

Då han äntligen slutar sätter han sig bredvid mej och börjar säga förlåt. Gissa vad? Han fortsätter pussa mig, hålla om mig, försöka kyssa mig. Då jag säger att jag vill gå hem så håller han om mig ännu hårdare.

Kom mig hem med många om och men, och har sedan dess haft det väldigt jobbigt. Pratade med mannen för någon dag sedan, och han förnekade många händelser, sa att han fortfarande älskar mig och dessutom att jag inte hade rätt att vara arg på honom och gråta och vara lessen och skrika (vilket jag gjorde), eftersom att han minsann också var ledsen.

Hur förklarar man detta? Vi var båda nyktra och jag var inte på något sätt med på detta. Hans ursäkt var ”Förlåt, jag var dum. Jag kunde inte kontrollera mig själv. Jag älskar dig. Jag vet inte varför jag gjorde så.” Han skulle kanske ha kunnat tänka efter före han stal min integritet, tillit till andra och min självkänsla. #ursäktengodtasinte