Har funderat av och an sedan jag lades till i gruppen. Vågar jag skriva under eget namn?! Här är antagligen många som känner igen mig, och har förut undvikit att tala så mycket om mina upplevelser då den lyssnande parten ofta blivit arg på förövrarna. Har inte velat göra andra upprörda då jag själv jobbat med mitt förlåtande och deras ilska känts jobbig på nåt vis.
Har varit med om en hel del men också aktivt kämpat mig uppåt redan så många år att jag ser dessa händelser som en del av min historia som gjort mig till den ganska starka kvinna jag är idag. Mina ungdomsår har dock helt säkert präglats och har fått kämpa för att vara den jag är idag.
Har inte varit rädd för att röra mig ute i mörker, brukade som yngre, och än idag ibland gå omkring med nåt vasst i fickan eller inne i ärmen, färdig att repa möjliga förövrare i ansiktet för igenkänning. Det är ju med bekanta det hemskare har hänt..
Ord. Högstadiet var ett Helvete. Inte bara pojkarna, också flickorna gjorde en illa på djupet, förstörde tron på andra (icke hemskt uppbyggt än idag, tyvärr). Tafsandet, det kunde jag leva med.
Högstadieålder. Vaknade mitt i natten av att han, pojkvännen, hade sex med mig utan mitt samtycke. Kändes mer än dåligt. Länge.
Högstadieålder. På resa till Lappland. Träffade några pojkar, minns inte hur det kom sig att jag somnade i deras sällskap på kvällen men vaknade igen av händer som sökt sig in någonstans där de verkligen inte hörde hemma. Tror inte ens de fattade hur kränkt jag kände mig.
Gymnasieålder. Jobbade på en pizzeria. Blev varnad av en kollega att aldrig gå i ”bakrummet” med de andra. De hade en madrass där och brukade tydligen ta för sig av yngre kvinnor rätt fritt där, inte helt säker på om de alltid var helt med på noterna enligt hans varningar.. De var rätt sliskiga nog, tyckte om att röra lite väl länge vid en och pussade nog ibland på en. Men höll mig på vakt och mest i salen och kassan. Ändå störde det mig att mentalt hela tiden vara på min vakt. Jobbade inte kvar hemskt länge..
Fortfarande tonåring. Med pojkvännen med tendenser till lite hårda S&M lekar, hos ett ytligt bekant ganska mycket äldre par. Drogad. Fann mig i gruppsex jag än idag har svårt att tänka på. Mådde skit av det länge.
Så är det alla händer, alla ord, allt nedvärderande. Nuförtiden är jag (liten) men stark inuti. Säger hårt emot om det behövs och litar på intuitionen mer än nåt annat. Och hoppas att det bär.
Det har varit hemskt att läsa alla berättelser här. Hur världen kan vara så grym. Jag har själv tre söner och hoppas så innerligt jag lyckas få dem att växa upp till män som INTE gör andra illa!