Jag gick 1975-1985 på en svenskspråkig klass i en grundskola. Från liten skolflicka till student. På sistone har jag med några av mina kära kvinnliga klasskamrater börjat minnas olika tillfällen, som vi då upplevt som ytterst obehagliga eller t.o.m mycket fel, även om vi inte då uppfattade handlingarnas dimension, för att övergreppen skedde mest i tidig tonår: Pojkarnas jumppalärare brukade komma in i vårt omkläde och duschar och tittade på oss helt ogenerat. Vi var kanske 12-13. Sedan hade vi en tid en manlig (!!) skolläkare, som tog i våra bröst, för att se om allt är på ”sin plats”. Han tittade även i småbyxorna för att se, om man redan hade fått könshår. Tack vare MeToo/ViMed-debatten har vi börjat minnas ännu mera i detalj, vilka sexuella övergrepp vi måste uppleva i en omgivning, som borde vara trygg.