Han tryckte mig mot väggen, en kyss, det var allt han ville ha. Jag skrattade av nervositet och slingrade mig i hans armar. Jag sa nej, nej jag vill inte! Om och om igen uttalade jag orden och undvek hans blick. Han fortsatte tjata och försökte kyssa mig. För första gången märkte jag hur stark han var. ”Inte gråta, skärp dig, gråt inte” sa rösten i mitt huvud medan paniken steg inombords.
Plötsligt hörde jag att någon kom mot dörren, min lärare var påväg. En våg av lättnad sköljde över mig men även vågor av skam. Jag skämdes över att läraren nästan kommit på oss, skämdes över min feta kropp, skämdes över att jag inte var stolt över att någon ville ta på min feta kropp, skämdes över att jag inte bara gett efter och skämdes för min existens. Så mycket skam.
Jag var 14 år gammal. Vi hade gjort slut någon vecka innan, ett gemensamt beslut där han hade tagit upp saken till tals. Vi skulle fortsätta som vänner. Ingen av oss tog någonsin upp händelsen igen. Han var min första kärlek.