Jag gick i åttonde klass och skulle träffa en kille som jag skrivit med ett tag, jag var pirrig, förväntansfull och lite småkär. Hela träffen börjar konstigt då han tar med mig till en övergiven lokal han hade nycklarna till istället för att komma hem till mig som jag föreslagit. Vi pratar en stund innan han ställer frågan: ”jaha ska vi knulla då?” Jag blir helt paff. Minns inte ens om jag hann svara någonting innan han häver ut sig att ”han har ju hört att jag är så jävla lätt att få i säng”. Jag hade haft sex med en kille tidigare, min pojkvän som jag varit superkär i. Jag försöker förklara att nej, jag vill inte ha sex med honom. Då blir han irriterad och säger att vi lika gärna kan gå hem då om jag inte tänker göra någonting. Småkär som jag var i den här killen blir jag desperat och säger att ja men nåt kan vi ju göra.. Hans byxor åker snabbt av och mitt huvud pressas mot hans kön. Jag visste inte hur man sög av någon och jag mår illa hela tiden, men tänker att kanske han vill vara med mig lite längre om jag går med på det här. När han försöker närma sig mina trosor drar jag snabbt bort hans händer och ljuger ihop att jag har mens. Han pressar mig att det inte spelar någon roll och jag tar säkert bort handen 20 gånger. Till slut tröttnar han och bestämmer att vår träff är slut nu. När vi ska säga hejdå klämmer han mig hårt på brösten och flinar. Jag sov ingenting den natten, hade världens magknip och till mina tjejkompisar ljög jag ihop en historia om att han varit supergullig och vi haft det trevligt. Nästa dag har jag ont i magen när jag kommer till skolan. Jag undviker korridoren där han brukar hänga. Funderar på att skippa lunchen men samlar mod. I samma sekund som jag går in i matsalen börjar det stora grabbgänget mitt i salen busvissla, stampa i marken och skrika. Ord som ”hora” ”kuksugare” ”jävla madrass” kastas om varandra. Hela matsalen stirrar på mig och jag springer ut och låser in mig på en toa. Stannar där hela dagen tills alla gått hem. I säkert 5 år efter den här ”kanske inte så allvarliga” händelsen så mådde jag dåligt och anklagade mig själv för vad som hade hänt.