Det finns mycket jag kunde skriva om, men det som känns mest tabu är att bli sexuellt kränkt i parförhållandet. Då jag blev tillsammans med min man så kom jag från ett våldsamt förhållande och hade totalt förstört självförtroende, detta utnyttjande min då pojkvän maximalt. Han märkte väl att han kunde ta på mej hur som helst utan att jag riktigt reagerade på att han gjorde nåt fel, jag var så osäker och hade så dåligt självförtroende och han gjorde alltid allt med ”glimten i ögat”, så det var svårt att inse att han gick över gränsen. Han ville och krävde att få studera varenda centimeter av mej under en lampa, tvätta mej, ha mej naken så gott som hela tiden och gick an med att han aldrig har känt så här med en kvinna tidigare, att han riktigt ägde mej. Mycket hemska och traumatiska saker hände sen och det var slut mellan oss flera omvarv men vi blev till slut tillsammans igen och visst blev det bättre, efter mycket terapi trodde jag att han förstod hur han hade kränkt mej och behandlat mej illa och han själv bad om förlåtelse och övertygade mej flera gånger om att han aldrig skulle behandla mej illa igen, att allt han ville var att gottgöra mej. Ändå sitter vi här i dagens läge och jag upplever hur han ännu går över gränserna. När han väl fick mej tillbaka var det samma visa igen, jag känner mej bara som en kropp med honom. Han har aldrig kunnat vara kärleksfull mot mej, nånsin, det är bara sexuella antydningar och det är ingen skillnad om min syster eller hans mamma är i samma rum. Han löser alla problem med att tvinga av mej kläderna och tvångs-slicka mej tills jag ger upp och då har han sex med mej och är uppenbart nöjd med att ” ha fått mej på andra tankar”. Ännu i denna dag flera år senare så är det så traumatiskt för mej att tänka på allt han gjorde mot och med mej i början, all svartsjuka, alla gånger han tvingade mej att upprepa att jag bara var hans, alla sjuka timtals långa förhör, när jag var så otroligt rädd för att han skulle bli galen för nån detalj som var omöjlig att gissa att den skulle utlösa ett svartsjukeutbrott (t.ex hade jag nånsin tänkt på hur det är att ha trekant? Jag har nog undrat hur det går till faktiskt, dit for säkert en vecka bara till skrik och bråk och det hette att jag fantiserat om sex med andra män). Jag kan ha ångest, må dåligt och gråta över vad som har varit. Det är långt ifrån bra i dagens läge, men svartsjukan är borta och försvann när vi gifte oss, men den har satt spår som aldrig kommer att försvinna och jag tror inte jag kommer att må helt bra inifrån och ut längre i detta liv eftersom jag ju lever med personen som har skadat mej så mycket och fortfarande behandlar mej som ett sexobjekt varje dag men inte älskar mej eller förmår att behandla mej kärleksfullt nån gång.