Jag var 18 år och hade nyss blivit bjuden ut av en 23-årig kille jag just lärt känna. Han tränade i samma grupp som jag och han lovade att ett par andra från gruppen också skulle komma.
Jag var överlycklig eftersom dessa killar höde till de ”coola” killarna. När jag hoppade av bussen stod han där och väntade, ensam. Han berättade hur de andra killarna inte orkade komma med. Jag tänkte väl ”sak samma” och så gick vi på tumanhand till baren.
För att stämningen inte skulle vara så stel, drack jag, jag drack mycket. Jag minns hur vi hånglade på dansgolvet, jag minns hur jag bara ville dansa men hur det känndes som att det var såå viktigt för honom att få tränga sin tunga in i min mun, så att jag bara gav upp.
När baren stängde skulle vi gå åt skilda vägar, men då berättade han att han inte kunde gå hem, det var så lång väg och hans föräldrar var hemma. Jag var aspackad och tänkte inte desto mer på saken, jag bjöd honom hem till mig. När vi kom hem tog jag av allt förutom underkläder och kröp ner i min säng, jag var väldigt nära att slockna då han la sig på mig i bara boxers. Han började hångla med mig, försökte lite skratta bort det, ville ju inte såra hans känslor. Plötsligt började han med väldigt hårda tag tränga ner sin hand i mina trosor, jag sa nej många gånger, tog bort hans hand, han skrattade, tyckte det var roligt. Han försökte öppna min bh, jag stred emot. Det tog en lång stund för honom att sluta, han slocknade till sist och då somnade jag också. På morgonen hade jag jobb, när min väckarklocka ringde började han ta på mig igen, jag hoppade snabbt upp ur sängen och gjorde mig klar och stack. Jag såg till att inte komma hem förrän han lämnat min lägenhet.
Det värsta är nog att jag aldrig tog upp det här, vi förblev ”vänner”, vi är fortfarande ”vänner” och han har aldrig behövat stå för något han gjorde. Det har nu gått två år och än idag tycker han det är passande att krama om mig under träningspass och prata om ”de gamla god tiderna” vi har haft. Hans ansikte gör mig så arg, men ändå säger jag ingenting.