Jag var liten, kanske 4-5 år gammal. I ett tryggt bekant hem med trygga vuxna. Min mormor gick ovetande ut, till butiken eller till källaren efter någonting och det var då det alltid hände. Vi lekte ta fatt och varje gång han fick fast mig så tafsade han på mig. Hans händer på mina privata ställen och det kändes obehagligt. Jag sprang iväg och han efter mig. Han viskade att vi lekte och frågade ibland om jag vill se hans grej. Det gjorde jag aldrig.
Efter några gånger av denna obehagliga lek vågade jag till slut berätta till min egen mamma och efter det tog det slut. Tacka gud för att det aldrig gick längre än tafs och obehagliga kommentarer – men det har varit nog till att påverka min sexuella fostran och det tog länge för mig att se sex och beröring som behaglig och inte äckligt. För detta skall inte få hända. Det är inte normalt. Det sätter sina spår och det är oacceptabelt.
Jag med. Jag med.