Vittnesmål nummer 611

Min 9-åriga dotter kom hem från skolan i våras och sa att hon får ont i magen när en av killarna på hennes klass trycker sig emot henne. Först förstod jag inte vad hon menade, men efter att jag bad henne visa hur han gör förstod jag. Han hade stått och ”juckat” på henne under skoldagen – då han stod bakom henne i kön eller mot ett träd om hon råkade stå nära ett sånt. Skolan tog genast tag i det, så det har inte upprepats.

Vittnesmål nummer 612

Jag var liten, kanske 4-5 år gammal. I ett tryggt bekant hem med trygga vuxna. Min mormor gick ovetande ut, till butiken eller till källaren efter någonting och det var då det alltid hände. Vi lekte ta fatt och varje gång han fick fast mig så tafsade han på mig. Hans händer på mina privata ställen och det kändes obehagligt. Jag sprang iväg och han efter mig. Han viskade att vi lekte och frågade ibland om jag vill se hans grej. Det gjorde jag aldrig.

Efter några gånger av denna obehagliga lek vågade jag till slut berätta till min egen mamma och efter det tog det slut. Tacka gud för att det aldrig gick längre än tafs och obehagliga kommentarer – men det har varit nog till att påverka min sexuella fostran och det tog länge för mig att se sex och beröring som behaglig och inte äckligt. För detta skall inte få hända. Det är inte normalt. Det sätter sina spår och det är oacceptabelt.

Jag med. Jag med.

Vittnesmål nummer 613

Jag var 18 och hade en nära killkompis. Vi brukade ha filmkvällar på tumanhand hos honom på veckosluten och det blev ofta sent på kvällen innan jag skulle cykla hem. Vi började tala om att jag lika bra skulle kunna övernatta hos honom. Det jag naivt föreställde mig var ett sorts respektfullt vänskapsförhållande som jag hade sett i början av serien Dawson’s Creek mellan Joey och Dawson. Jag var hela tiden 100 % tydlig gentemot min kompis om att relationen var platonisk och att jag inte var intresserad av något vare sig romantiskt eller sexuellt. Vi bestämde oss till sist att fullfölja planen. Vi tittade på film hos honom och sedan gick vi och sov, men till min chock gick det inte som överenskommet utan han ville absolut ”spoona” med mig fast jag inte ville. Plötsligt kände jag hans stånd mot mig och han började röra mig mot min vilja men jag sa nej, tog bort hans händer och flyttade mig längre bort. Han fortsatte pressa och jag fortsatte säga nej och till slut gav han upp. Denna händelse är något som jag velat glömma. Det kändes som ett svek – jag litade på att han inte skulle göra något och trots det gjorde han det. Spelreglerna var klara och trots det bröt han mot dem. Jag ångrade mig efteråt och önskade att jag aldrig stannat hemma hos honom. Har aldrig berättat om det här för någon pga att jag skäms över situationen och hur naiv jag var.

Vittnesmål nummer 614

Ni vet de där männen som gör stor sak av att de är feminister, men inte alltid ser vad de själva också håller på med? Jag råkade ut för en av dem. I jämförelse med många berättelser här i gruppen känns den här incidenten ganska ofarlig, men den var traumatiserande för mig, och det är hans dubbelmoral jag egentligen vill hänga ut.

Det var hösten 2014 och jag mådde ganska dåligt mentalt. Jag och den här mannen, min goda vän, var på en fest med våra studiekompisar. Jag var inte på speciellt festligt humör och kramade honom hejdå för att gå hem. Då kysste han mig och jag hade egentligen inget emot det, trots att jag inte uttryckligen ville att han skulle göra det heller. Vi hånglade och han frågade om han kunde följa med mig hem. Hemma hos mig satt vi och kysstes på min säng, det var rätt så mysigt. Han sa ”du vet ju att vi inte behöver ha sex”. Jag tyckte att det var en jäkligt märklig sak att påpeka, för naturligtvis behövde vi inte ha sex. På något sätt hade jag inte ens tänkt att vi skulle kunna ligga med varandra den kvällen. Vi var ju kompisar och det där var första gången vi ens hade kyssts. Så jag sa att jag inte ville ha sex.

Då började han tjata. Varför ville jag inte ha sex? ”Också dåligt sex är bra sex”, det där är ett direkt citat. Varför, varför, kom igen nu, vad skulle det skada, o.s.v. o.s.v.. Jag visste att jag inte behövde någon orsak för att tacka nej till samlag så jag sa bara att jag inte hade lust; och det blev mer och mer sant ju mer han insisterade. Till slut berättade jag i alla fall – fast jag inte tyckte att jag behövde – om min föregående sexpartner som hade varit för våldsam för mig och att jag hade tyckt att det var lite skrämmande.

Då slog han mig i ansiktet med handflatan och lät riktigt arg då han fräste ”tror du att alla män är aggressiva, va?”. Han slog inte särskilt hårt och det var säkert ett lustigt skämt eller något. Men det var ju alldeles absurt! Jag borde ha knuffat ner honom ur sängen, jag borde ha dragit på mig ytterkläder och genast åkt till en vän eller mina föräldrar. Istället låg jag bara kvar, alldeles chockad. Jag tror inte att han fattade vad han gjorde, jag tror inte att han minns det idag. Vi har aldrig talat om det. Först flera månader senare, när min historia med honom på riktigt var över, fattade jag att det där hade hänt på riktigt, länge hade jag trott att det var en dröm!

Vi hade inte sex den kvällen, men han sov över. Nästa morgon började hans hand leka i mina trosor och jag gav efter. Det var helt kiva och så, men jag var besviken på mig själv för att jag inte stod på mig. Än idag skäms jag lite.

Vittnesmål nummer 615

Mina upplevelser kring sexuella trakasserier:

Min första upplevelse hade jag som 10-åring, i en hoppborg. En två år äldre pojke, som jag visste namnet på men inte kände, fällde upprepade gånger omkull mig och tryckte sitt kön emot mig. Han var stark. Många andra var omkring, det var ganska mörkt. Jag lyckades hoppa därifrån.

Det grövsta trakasseriet hände då jag var 16 år. Jag var med i en amatörteatergrupp. Vi hade en fest en kväll, i festen deltog en blandad skara mänskor. En 12 år äldre man, en nygift lågstadielärare, började göra närmanden. Han var med i gruppen, men jag kände honom inte. Jag pratade med honom, och han försökte upprepade gånger kyssa mig och smeka mig. Jag var inte intresserad och kände mig mest obekväm. Jag var lite berusad, men framför allt trött, och bestämde mig för att gå och sova. Jag lade mig på en madrass på golvet i ett stort förråd och somnade. Jag vaknade av att jag låg på mage och denna lärare dragit ner min kjol och trosor och försökte tränga in i mig. Det dröjde en stund innan jag fattade vad som hände. Då började jag buffa bort honom och bad honom några gånger sluta. Han slutade, mumlade nånting, tog sina kläder och gick. Hörde senare att han ringt sin fru och bett henne söka honom. Han jobbade under många år som rektor både i lågstadiet och högstadiet.

I gymnasiet hade jag en lärare som inte alltid visste vad som är lämpligt. Han viskade saker i örat och masserade mina axlar.

Jag har också mött ett flertal blottare under åren.

Jag jobbar i en mansdominerad bransch (teknik) och har fått höra otaliga kommentarer under åren, både från kolleger (har dina bröst blivit större?) och kunder eller samarbetspartners (nog vill ni ändå dit in i skrubben och hångla lite!). Det har lett till att jag undviker sådana situationer där en förman möjligtvis kunde göra sig skyldig till trakasserier; jag går tidigare hem från firmafester, jag undviker att sätta mig bredvid en chef vid ett middagsbord. Jag undviker det för att jag inte vill att den fungerande professionella relationen jag har till förmannen skall förstöras. Gällande kolleger är det lättare att säga till, men då det kommer till chefer blir man alltid i en svår situation, och den vill jag undvika. Samtidigt är det ju väldigt bakvänt att jag väljer bort saker för att en chef inte skall komma åt att trakassera. Då är nånting väldigt fel!

Vittnesmål nummer 616

Var 15 år och på hemmafest. En 10+ år äldre man följde efter mig i hissen när jag skulle gå ut för att röka. Där tryckte han mig mot väggen och började att våldhångla med mig.

När kvällen var slut hoppade han in i samma taxi som jag precis innan den skulle åka och steg av utanför min lägenhet. Han tjatade sig in i lägenheten och la sig på min säng, drog mig intill sig. Efter det minns jag inte så mycket. Flera timmar senare lyckades jag få honom ut lägenheten.

Efter den kvällen har jag inte kunnat vara intim med någon med skägg. Mannen är även en medie-profil och syns ofta i i medier. Han finns och syns överallt.

Vittnesmål nummer 617

En äldre släkting (80+) satte handen på min bak varje gång vi träffades. Hörde till att alla skulle krama om honom o det här hände flera gånger. Var i 16-17 års åldern. Kändes så fel att han rörde mej, såå äckligt… Detta diskuterades med annan närsläkt men det sades bara ”nå han e nu lite sån, int menar han nåt illa, låt det bara vara”

Var kanske 20 år gammal o stod o köade in till en krog. Var lite full så kommer inte ihåg alla detaljer. Det blev gräl i kön o nån kille i samma ålder började gräla med mej o till slut så kysste han mej på läpparna mot min vilja. Blev arg o började ropa åt honom. Min dåvarande pojkvän förde mej bort från situationen mitt i mitt ropande för han ville inte orsaka en scen o han var sur på mej resten av kvällen för att jag lät mej bli kysst. Det diskuterade vi aldrig. Ännu idag känns det super jobbigt att tänka att min dåvarande pojkvän blev sur fastän jag inte gjorde något fel och att han mot min vilja släpade bort mig när jag ville säga ifrån. Kändes som om det skulle ha varit något fel på mej o hela kvällen var förstörd. Har för mej att poken förde bort killen som kysst mej vilket var en bra reaktion från krogens sida.

Många gånger har man också blivit tafsad eller rörd oönskat till exempel på dansgolvet.

Vid min nuvarande arbetsplats finns det en man (40+) som varje gång jag ser honom säger ”hej älskling” med ett flin o det känns ytterst otrevligt men ändå känns det som en så liten sak att man inte vill säga att han borde sluta med det.

Är tacksam över att den här gruppen finns, även om jag är anonym så hoppas jag att ni andra också vågar komma fram med era upplevelser för vi måste få att slut på det här. Det ska inte vara ok att en del män beter sig så fel mot kvinnor.. Styrkekramar åt er alla

Vittnesmål nummer 618

Det här hände när jag var i 20 årsåldern. Vi var ett gäng ute vid en sommarstuga och jag gick och lade mig för att sova. Vaknar efter en stund av att min brors kompis har sina fingrar på min snippa. Han stönar tungt och trycker hårt mot mig. Jag blir ju (som man blir) chockad men förstår att ta bort hans hand. Han slutar tack och lov. Men jag sov inte mycket den natten.

Vittnesmål nummer 619

Studielivet.

Jag är i 24-25-års åldern. Jag är ute och festar med tre kompisar varav två av dem är ett par och den tredje en singelkille som sedan länge är bekant eller vän till min pojkvän. Vi har alla umgåtts i några år ganska ofta sedan jag lärde känna dem via min pojkvän. Pojkvännen är bortrest och är alltså inte med under kvällen. Vi är berusade och far till en nattklubb för att dansa. Jag känner mig glad och sprallig, är social och pratar mycket. Plötsligt famlar singelkillen på mina bröst och tar på mig. Jag blir chockad och arg. Frågar argt vad han riktigt håller på med. De andra kompisarna hänger inte med i vad som händer. Han svarar nåt om att jag var ju där, att min urringning var där och går sen över till att förklara hur dåligt han mått. Jag hade alltså på mig en halternecktopp med helt vanlig urringing. Han har mått dåligt och varit deprimerad till och från i flera år. På grund av att han känner att han haft ett så jobbigt liv förklarar han att det berättigar eller ursäktar. Jag minns inte formuleringen längre helt, men det var kontentan. Jag stormar ursinnigt ut från krogen och kompisarna, inklusive paret följer efter. Vi vandrar alla hemåt åt samma håll med tjejen pratandes och tröstandes mig och killarna några tiotals meter bakom. Tjejen är stöttande. Jag är både ursinnig och ledsen. När vi sklijs åt med paret försöker killen släta över det hela med att den tafsande killen faktiskt haft det riktigt jobbigt och mått dåligt. Jag fräser väl nåt tillbaka. Jag bryter kontakten helt med tasfaren och det är pinsamt om man råkar vara på samma tillställnigar, eftersom vi fortfarande har så många gemensamma vänner. Min pojkvän blir chockad men inte så arg som jag tycker att han borde bli när jag berättar vad som hänt efteråt. Jag säger inget men förundras över hans reaktion. Jag undrade efteråt om jag inte var lite för pratsam och kanske flirtig till och med, speciellt med en urringad topp. Det tar åratal innan jag pratar med tafsaren på nytt. När vi sedan äntligen råkar springa på varann på nätet så säger vi att det är vatten under bron, men nämner inte saken vid namn. Jag tror att jag har släppt det.

Vittnesmål nummer 620

Jag hade lärt känna en äldre dokumentärfilmare på en (finlandssvensk) filmfestival. Han skulle besöka Stockholm och jag bjöd hem honom på kaffe till kollektivet jag bodde i som studerande. När han anländer är han full, och har förvandlats från Dr Jekyll till Mr Hyde. Plötsligt frågar han om jag är rädd att han ska våldta mig. Nej, det är jag inte, då han är fysiskt mindre än jag, men jag upplever situationen oerhört obehaglig och lyckas få honom att gå. Vi har därefter setts fler gånger på filmfestivaler, men aldrig berört det som hände. Nästa gång jag ser honom ska jag säga att han är skyldig mig en ursäkt.

Jag hamnar på en efterfest, i samband med en (finlandssvensk) filmfestival, i ett hotellrum och märker att det plötsligt bara är jag och två äldre män. Den ena brukar ibland knappt hälsa på mig, men drar nu sin hand längs min rygg ner mot min svank. Jag reser mig och går. Får senare veta att mannen i många år levt ett dubbelliv med en fru i en stad och en älskarinna i en annan, något ”alla” känt till. Många år senare har vi en jobbkorrespondens via mail där hans ton är otrevlig och kränkande.