Mina upplevelser kring sexuella trakasserier:
Min första upplevelse hade jag som 10-åring, i en hoppborg. En två år äldre pojke, som jag visste namnet på men inte kände, fällde upprepade gånger omkull mig och tryckte sitt kön emot mig. Han var stark. Många andra var omkring, det var ganska mörkt. Jag lyckades hoppa därifrån.
Det grövsta trakasseriet hände då jag var 16 år. Jag var med i en amatörteatergrupp. Vi hade en fest en kväll, i festen deltog en blandad skara mänskor. En 12 år äldre man, en nygift lågstadielärare, började göra närmanden. Han var med i gruppen, men jag kände honom inte. Jag pratade med honom, och han försökte upprepade gånger kyssa mig och smeka mig. Jag var inte intresserad och kände mig mest obekväm. Jag var lite berusad, men framför allt trött, och bestämde mig för att gå och sova. Jag lade mig på en madrass på golvet i ett stort förråd och somnade. Jag vaknade av att jag låg på mage och denna lärare dragit ner min kjol och trosor och försökte tränga in i mig. Det dröjde en stund innan jag fattade vad som hände. Då började jag buffa bort honom och bad honom några gånger sluta. Han slutade, mumlade nånting, tog sina kläder och gick. Hörde senare att han ringt sin fru och bett henne söka honom. Han jobbade under många år som rektor både i lågstadiet och högstadiet.
I gymnasiet hade jag en lärare som inte alltid visste vad som är lämpligt. Han viskade saker i örat och masserade mina axlar.
Jag har också mött ett flertal blottare under åren.
Jag jobbar i en mansdominerad bransch (teknik) och har fått höra otaliga kommentarer under åren, både från kolleger (har dina bröst blivit större?) och kunder eller samarbetspartners (nog vill ni ändå dit in i skrubben och hångla lite!). Det har lett till att jag undviker sådana situationer där en förman möjligtvis kunde göra sig skyldig till trakasserier; jag går tidigare hem från firmafester, jag undviker att sätta mig bredvid en chef vid ett middagsbord. Jag undviker det för att jag inte vill att den fungerande professionella relationen jag har till förmannen skall förstöras. Gällande kolleger är det lättare att säga till, men då det kommer till chefer blir man alltid i en svår situation, och den vill jag undvika. Samtidigt är det ju väldigt bakvänt att jag väljer bort saker för att en chef inte skall komma åt att trakassera. Då är nånting väldigt fel!