Vittnesmål nummer 614

Ni vet de där männen som gör stor sak av att de är feminister, men inte alltid ser vad de själva också håller på med? Jag råkade ut för en av dem. I jämförelse med många berättelser här i gruppen känns den här incidenten ganska ofarlig, men den var traumatiserande för mig, och det är hans dubbelmoral jag egentligen vill hänga ut.

Det var hösten 2014 och jag mådde ganska dåligt mentalt. Jag och den här mannen, min goda vän, var på en fest med våra studiekompisar. Jag var inte på speciellt festligt humör och kramade honom hejdå för att gå hem. Då kysste han mig och jag hade egentligen inget emot det, trots att jag inte uttryckligen ville att han skulle göra det heller. Vi hånglade och han frågade om han kunde följa med mig hem. Hemma hos mig satt vi och kysstes på min säng, det var rätt så mysigt. Han sa ”du vet ju att vi inte behöver ha sex”. Jag tyckte att det var en jäkligt märklig sak att påpeka, för naturligtvis behövde vi inte ha sex. På något sätt hade jag inte ens tänkt att vi skulle kunna ligga med varandra den kvällen. Vi var ju kompisar och det där var första gången vi ens hade kyssts. Så jag sa att jag inte ville ha sex.

Då började han tjata. Varför ville jag inte ha sex? ”Också dåligt sex är bra sex”, det där är ett direkt citat. Varför, varför, kom igen nu, vad skulle det skada, o.s.v. o.s.v.. Jag visste att jag inte behövde någon orsak för att tacka nej till samlag så jag sa bara att jag inte hade lust; och det blev mer och mer sant ju mer han insisterade. Till slut berättade jag i alla fall – fast jag inte tyckte att jag behövde – om min föregående sexpartner som hade varit för våldsam för mig och att jag hade tyckt att det var lite skrämmande.

Då slog han mig i ansiktet med handflatan och lät riktigt arg då han fräste ”tror du att alla män är aggressiva, va?”. Han slog inte särskilt hårt och det var säkert ett lustigt skämt eller något. Men det var ju alldeles absurt! Jag borde ha knuffat ner honom ur sängen, jag borde ha dragit på mig ytterkläder och genast åkt till en vän eller mina föräldrar. Istället låg jag bara kvar, alldeles chockad. Jag tror inte att han fattade vad han gjorde, jag tror inte att han minns det idag. Vi har aldrig talat om det. Först flera månader senare, när min historia med honom på riktigt var över, fattade jag att det där hade hänt på riktigt, länge hade jag trott att det var en dröm!

Vi hade inte sex den kvällen, men han sov över. Nästa morgon började hans hand leka i mina trosor och jag gav efter. Det var helt kiva och så, men jag var besviken på mig själv för att jag inte stod på mig. Än idag skäms jag lite.