Studielivet.
Jag är i 24-25-års åldern. Jag är ute och festar med tre kompisar varav två av dem är ett par och den tredje en singelkille som sedan länge är bekant eller vän till min pojkvän. Vi har alla umgåtts i några år ganska ofta sedan jag lärde känna dem via min pojkvän. Pojkvännen är bortrest och är alltså inte med under kvällen. Vi är berusade och far till en nattklubb för att dansa. Jag känner mig glad och sprallig, är social och pratar mycket. Plötsligt famlar singelkillen på mina bröst och tar på mig. Jag blir chockad och arg. Frågar argt vad han riktigt håller på med. De andra kompisarna hänger inte med i vad som händer. Han svarar nåt om att jag var ju där, att min urringning var där och går sen över till att förklara hur dåligt han mått. Jag hade alltså på mig en halternecktopp med helt vanlig urringing. Han har mått dåligt och varit deprimerad till och från i flera år. På grund av att han känner att han haft ett så jobbigt liv förklarar han att det berättigar eller ursäktar. Jag minns inte formuleringen längre helt, men det var kontentan. Jag stormar ursinnigt ut från krogen och kompisarna, inklusive paret följer efter. Vi vandrar alla hemåt åt samma håll med tjejen pratandes och tröstandes mig och killarna några tiotals meter bakom. Tjejen är stöttande. Jag är både ursinnig och ledsen. När vi sklijs åt med paret försöker killen släta över det hela med att den tafsande killen faktiskt haft det riktigt jobbigt och mått dåligt. Jag fräser väl nåt tillbaka. Jag bryter kontakten helt med tasfaren och det är pinsamt om man råkar vara på samma tillställnigar, eftersom vi fortfarande har så många gemensamma vänner. Min pojkvän blir chockad men inte så arg som jag tycker att han borde bli när jag berättar vad som hänt efteråt. Jag säger inget men förundras över hans reaktion. Jag undrade efteråt om jag inte var lite för pratsam och kanske flirtig till och med, speciellt med en urringad topp. Det tar åratal innan jag pratar med tafsaren på nytt. När vi sedan äntligen råkar springa på varann på nätet så säger vi att det är vatten under bron, men nämner inte saken vid namn. Jag tror att jag har släppt det.