Jag uppfostrades till att ”hålla på mig”, eftersom pojkar bara var ”ute efter en sak”, medan min bror nästan fick beröm för sina erövringar. Antingen var man madonna eller hora. En sådan uppfostran leder nog till att man får svårt att bejaka sin sexualitet. Då jag dessutom var tidigt utvecklad och hade/har stora bröst, fick jag ganska ofta blickar och kommentarer av hormonstinna tonårspojkar. Detta ledde följaktligen till skamkänslor; jag tyckte att det var mitt fel att pojkarna ”påverkades” och för att undvika det klädde jag mig helst i vida tröjor. (Här vill jag tillägga att jag p.g.a. dessa erfarenheter numera är så stolt över att mina egna vuxna döttrar vågar vara stolta över sina kroppar och också visa det.)
Då jag gick i högstadiet började pojkarna plötsligt med en ”lek” där de drog med sig en flicka avskilt i korridoren och kände henne på brösten. Jag ser nästan ännu den omtumlade flickan med glasögonen på sned som försynt, nästan skamset, berättade för oss andra vad som pågick. Jag kände både rädsla och ångest, men också raseri, så jag gick till lärarrummet och berättade vad som pågick. TACK till lärarna i högstadiet som insåg allvaret i denna ”lek” och direkt satte stopp för detta beteende!
Sexuell makt är bara en typ av makt. Jag levde i ett äktenskap där jag under mer än tio år bedrogs ekonomiskt. Ett äktenskap som upplevts som jämlikt hade egentligen varit ett långt utnyttjande av mitt förtroende och min ekonomi. Ännu en form av manligt maktutövande!
Efter min skilsmässa levde jag och mina två barn i ett samboförhållande. Då jag insåg att sambon aldrig skulle förstå sig på (mina) barn bestämde jag mig för att flytta bort. Då blev jag tvungen att ligga på en madrass på golvet i min sons rum för att få vara ifred. Sambon hjälpte mig flytta bara om han fick tafsa på mig i gengäld. Då försökte jag sköta flyttningen på egen hand, vilket resulterade i att han låste ut mig. Då jag bad vänner om hjälp med flyttningen blev han våldsam. Flera gånger tryckte han mig mot väggen och tog stryptag på mig. Han tog också tag i mina bröst och tryckte sin hand mellan mina ben med ett överlägset flin. Då ringde jag på polisen, en manlig och kvinnlig kom. Den manliga polisen var professionell och empatisk, medan den KVINNLIGA polisen flera gånger gav uttryck för att jag fick skylla mig själv för att jag provocerat min sambo. Jag fick läkarintyg på misshandel och polisanmälde sambon. Både läkaren och polisen som tog emot rapporten var män, mycket sympatiska och stödjande. I rätten dömdes min sambo, trots att han nekade, för misshandel och sexuellt ofredande. Ingen ifrågasatte min berättelse.