I början av 2000-talet var jag på jobb på ett kulturevenemang, och lade tidigt på kvällen märke till en man som var lite full och som verkade kleta på alla kvinnor han gick förbi. Ingen sade något. Jag bestämde mig då för att ställa till med en scen ifall han tafsar på mig.
Senare på kvällen är jag på väg upp för en trappa för att intervjua (en välkänd författare) och ser att mannen kommer emot mig, och mycket riktigt drar han med handen längs med mitt ben då vi möts i trappan. Jag vänder mig om och skriker ilsket något i stil med att ”du kan väl för fan försöka bete dig som folk fast du är full”. Han ser ledsen och skamsen ut och effekten blir ännu bättre av att jag står två trappsteg ovanför honom.
Efteråt känner jag mig väldigt stolt och tar dessutom åt mig äran för att han efter den här incidenten verkar ha försvunnit från hela tillställningen. Samtidigt är jag mycket medveten om att jag sannolikt inte hade sagt något ifall jag inte hade lagt märke till hans beteende redan tidigare. För om man plötsligt känner en hand på sitt ben vill man ju gärna tro att det är ett misstag, och att ställa till med scener är alltid lite pinsamt.