Jag hör också till dem som kommit lindrigt undan. Men under så gott som hela högstadietiden blev jag utsatt för tafsande både utanpå och innanför kläderna, värderande kommentarer: ”små bröst men fin form” etc. och glåpord: ”Du har puna rövatukka!” Trakasserierna pågick i korridorerna, ute i snöhögar, på toaletten, i skafferiet på huslig ekonomi-lektionerna.
Det föll mig aldrig in att berätta för någon vuxen. Jag har bara ett minne av att lärarna såg men inte brydde sig. Åtminstone vår lärare i huslig ekonomi måste ha sett och hört något. I vår skola förekom det även en hel del öppen mobbning av andra slag som bara fortsatte …
Det var först i vuxen ålder jag insåg att det är sexuella trakasserier och övergrepp jag varit med om. Jag lade skulden på mig själv för att jag inte kunde säga nej tillräckligt tydligt och inte kunde göra fysiskt motstånd. Men när det börjar påverka ens självbild, ens sexualitet och ens förhållningssätt till killar och män är det ett övergrepp, hur ”milt” det än kan tyckas vara. Om man har blivit van vid tafsningar i barn- eller ungdomen är det så lätt att avfärda vissa vuxna mäns beteende som att de helt enkelt är såna. Men det ska vi inte!