Hela min barndom var jag knubbig, vissa barn mobbade mig i skolan . När puberteten börjat, växte jag med rasande fart och all knubbighet försvann och plötsligt hade jag likt den fula ankungen förvandlats till en vacker svan. Den sommaren kommer jag ihåg hur vuxna plötsligt kommenterar mitt utseende. Hur lång och ”grann” jag blivit. Men bli int högfärdig! – sa dom….Jag som ett osäkert mobbat knubbigt barn hade svårt att förhålla mig till uppmärksamheten. Det var både smickrande, men också obekvämt. En vuxen man t.o.m smekte mig på låret och utbrast – Åh, du har så vackra ben! Det var sommaren när jag var 11 år. Under hela min uppväxt lekte jag sporadiskt med en 5 år äldre kille. Han var en bra kamrat. Påhittig o rolig. Men den sommaren förändrades allt. Han ville att jag skulle sitta i hans famn. Ligga på hans bröst. Jag förstod ingenting! Han luktade äckligt svett. Det var otäckt men jag visste inget om sex. Ingen hade berättat något för mig. Han hade gjort en koja i sina föräldrars vinterförvar. Där hängde kappor o vinterkläder i långa rader. Bakom kläderna bildades det en gång. Han kröp före och bad mig krypa efter. Han tog min hand och förde ner den i sina blå byxor. Jag förstår ingenting, vad är det för äckligt jag känner? En hårig, varm och hård lem! Jag blir skräckslagen! Jag har aldrig hört om stånd, jag förstår inte vad det är men instinktivt förstår jag att jag måste bort! Jag tar mig ut, men vågar inte berätta vad jag varit med om förrän många, många år senare. Det här kom att forma min syn på sex, min tillit till män, men också min tillit till vuxna och min syn på min egen kropp. Som vuxen kan jag känna sorg över att ingen vuxen i omgivningen förstod vad som hänt, ingen ingrep och ingen frågade vad som skett.