Har aldrig blivit varken misshandlad eller våldtagen. Har stött på det tyvärr vanliga köret av tafsanden från och med tidiga tonår. Och de vanliga kommentaren på hur kroppen ser ut. Jag har små bröst så då var det ju okej att bli kallad planka. Jag var ingen ”snäll” flicka utan jag tog i system att slå dem som tafsade. En örfil helt enkelt som tack för det oönskade.
Överhuvudtaget allt om kroppen som aldrig verkade vara bra nog. Än var jag för tjock eller så var jag för mager. Ett skelett…(Det har jag aldrig varit)
Och hora har jag blivit kallad i tid och otid, särskilt under högstadietiden när jag ännu var oskuld.
Senare i en större stad:
En hyresvärd, en vanlig vänlig finlandssvenske ”herreman”, ville komma och titta på en ny madrass som jag hade köpt till lägenheten jag hyrde av honom. Jag hade fått dra av inköpet så han ville komma och kolla upp saken. Det redan kändes konstigt. När han sen dök upp med en bukett röda rosor i den lilla lägenheten, tog jag min jacka och gick. -Där är madrassen, sa jag.
Och alla blottare vilkas kön jag tvingats se. Jag kan icke räkna dem alla… En del nöjde sig inte med att visa kuken utan började springa efter när jag vände mig bort.
På jobbet, inga grova övertramp, bara det där lilla missnöjet hos vanligtvis manliga kolleger för att jag får igenom något projekt som hen/han inte får och utgångsläget är att jag fått igenom det med kvinnlig charm. Inte på grund av kompetens eller en bra idé.
Hemma, levde under alldeles för många år med en man som vill ha sex hela tiden. Till en början var jag kanske smickrad av det men sen blev det bara väldigt väldigt jobbigt.
Att inte få vara i fred i sitt eget hem. Att inte kunna gå avklädd, inte vara glad, inte gymnastisera. Allt kunde tolkas som sexigt och utlösa sexuella inviter och rent fysiskt juckande mot kroppen. Och av ett nej, blev han arg och kränkt, för sex hörde enligt honom till parförhållandets lim…
Det tog mig länge att komma bort. För länge.
Så sent som i somras på en bar. Står vid bardisken och bläddrar i en kvällstidningen medan jag väntar på att få beställa. Det visar sig att tidningen jag bläddrat i tillhör en äldre herre. Jag säger oj, hoppsan, förlåt och ger tillbaka tidningen. Herren säger; jag kunde nog ta med dig i stället till mitt bord men ditt sällskap ser så stark ut så jag vågar nog inte.(Jag står bredvid en man vid bardisken)