Ännu flera år efter att det varit slut på förhållandet med min första pojkvän (som inte var något desto större svin) tog han sig friheten att högt och ljudligt inför andra kommentera min kropp, min vikt och mitt utseende. Jag antar han trodde att han gav mig komplimanger, men han vägrade ändra på detta fast jag bad honom lägga av. Det kunde t.ex. gå till på det sättet att jag kom promenerande längs en gata och plötsligt fick höra en välbekant röst ropa något om en sexig lady och snygga former. Några meter fram insåg jag så att det var riktat till mig och kom från denna tidigare pojkvän, som satt på en uteterrass och ölade med ett gäng andra karlar, vilka glatt flabbade åt det de kanske tyckte var pinsamt beteende eller så bara en upplyftande frispråkighet. Jag hatade det! Tyckte det var äckligt och kände mig påhoppad och antastad (men vem vet, kanske också nånstans smickrad…). Framförallt kändes det för mig som om han någonstans tagit sig rätten till min kropp för att vi någon gång varit ihop. Det fick mig att ångra att jag nånsin litat på honom, att jag nånsin delat med honom min kvinnokropp. Det fick mig att fråga mig om jag var överkänslig och rent utav kanske lite inbillsk, men mest av allt väckte det förakt och på något sätt ett hjälplöst raseri. FAN, DET ÄR MIN KROPP OCH JAG SKA KUNNA RÖRA MIG PÅ GATAN EXAKT HUR JAG VILL UTAN ATT NÅN ANVÄNDER SIG AV MIG!