Vittnesmål nummer 310

Jag var 13-14 år, minns inte exakt. Var redan då 176 cm lång och smal och många tyckte att jag skulle bli modell. Var inte själv så intresserad av modellkarriären men min mamma såg en dag en annons i dagstidningen att en modellagentur skulle besöka vår stad och att de sökte nya modeller. Hon tyckte vi skulle besöka dem och jag tänkte att varför inte? Väl på plats var det tiotals tjejer, alla lika unga som mig. Vi fick en kölapp och blev sedan uppropade, en efter en. Till sist blev det min tur och jag fick gå in i ett rum tillsammans med min mamma. Där fick vi träffa en ung kille som skulle ”intervjua” mig och berätta lite om agenturen. Allt kändes bra och i slutet av intervjun ville han fota mig. Först med kläderna på, men sedan också i underkläder eftersom han enligt honom kunde få kunduppdrag där det var lite mer naket. Började då känna mig obekväm. Då han hade fotat klart tyckte han att han ville prata med mig i enrum, och bad min mamma gå ut ur rummet. Jag samtyckte och min mamma gick. Då tyckte han att jag även skulle ta av min bh, så han kunde se hur min kropp verkligen såg ut. Där stod jag, i princip naken förutom ett par trosor och var så utlämnad. Han hade ett så nöjt leende på läpparna. När jag började klä på mig igen så droppade han kommentaren att jag har en helt ”ok” kropp, men att jag bra kunde gå ner cirka 5 kilo. Och då kan jag tillägga att jag redan var underviktig, 5 kilo mindre och jag skulle se ut som ett skelett. Jag berättade aldrig åt mamma om vad som hade hänt och hon trodde nog aldrig att det hände något konstigt där, det såg ju så bra ut utifrån. De erbjöd mig jobb hos dem, men jag tackade nej.