Vittnesmål nummer 299

– En gång besökte vi en ökänd mansgris och allmänt obehagligt as. Vid ankomst, innan han ens hälsat, krävde den här idioten MIG ”gå ut i köket och koka kaffe” medan han skulle prata med reportern. Jag var redan på väg innan jag insåg att det var ganska absurt att jag skulle agera nån slags uppassare så jag sa att han kanske kan koka kaffet själv. Då blev karln helt till sig av glädje. Glad över att jag ”är en sån som säger emot, sånt gillar jag. Dig skulle jag gärna ha inlåst i en bur här på kontoret.” Blev helt förstummad och min kollega likaså. Intervjun fortskred och den här mannen berättade under rundturen på sin arbetsplats om strippor och horor och annat mys och vad han brukade erbjuda på sin verksamhet. Han blev liksom mer och mer exalterad över hur äcklad jag blev av honom. När vi kom tillbaka till redaktionen la jag in veto och bad om att aldrig tvingas ha med honom att göra igen. Behövde inte heller.

– Fotade porträtt på kommunalpolitiker. En mysfarbror i åldern 60+ ropade högt och ljudligt inför alla församlade när jag hukade ner för att ta fotot ”kom hit nu gubbar, det är inte varje dag ni har en brud på knäna framför er.” INGEN sa åt honom att sluta vara så jävla äcklig.

– En annan man gav mig och den kvinnliga reportern ett par stringtrosor när vi var klara med en intervju om hans verksamhet i restaurangbranschen. Tack, liksom. Relevant gåva.

– När jag var 17 jobbade jag som diskare på en krog. Ett helt gäng med snubbar satt i början av kvällen i ett bord och vinkade dit mig. När jag kom dit ville de prompt skaka hand med mig. Skakade hand med dessa salongsberusade snubbar i 30-års åldern. Kom tillbaka till baren och bartendern informerade mig om att sekunden innan jag hade kallats till det där bordet hade en av dem runkat under bordet.