Har nästan alltid jobbat i restaurangbranschen, en bransch där man ”får stå ut med” nästan vad som helst. Man kunde skriva en kort bok om alla de gånger jag känt mig förnedrad, utpekad, objektifierad och naken, fullt påklädd.
Män, oftast fulla män, från Matti Meikäläinen till fina herrar på Börsen, har vandrande händer, vill bjuda på sällskap efter arbetspassen, tolkar allt du gör och säger sexuellt och vill att du ska le mer, för du är så fin.
Jag har blivit klappad på rumpan, betts om att ”sätta mig i fabbos knä”, fått stå ut med spritluktande kramar som nästan välter oss båda och några till, och en gång blev ett helt bordssällskap upprörda över att jag märkt att en knapp på skjortan hade gått upp och jag hade knäppt den. Så upprörda att hela salen fick höra.
Ändå har jag alltid tänkt att sådant ”hör till” i branschen. Jag har lärt mig att skratta bort det, komma med snärtiga comebacks eller bara ignorerat idioterna.