Jag var 17. Träffade en betydligt äldre kille på ett läger, han var en av ledarna. Vi klickade och blev kompisar. Vi flörtade från och till, lärde känna varandra riktigt bra. När jag hade fyllt 18 började han hetta till det. Jag var med på noterna till en viss mån, men som generellt oerfaren ville jag ändå ta det långsamt. Hade också bestämt att första gången jag hade sex skulle (helst) ske med någon jag var i ett seriöst förhållande med. Jag var av den åsikten att vi kunde flörta, men inte ta det mycket längre än så. Det var nånting vi hade pratat om och han var medveten om det.
En kväll när vi chattade på facebook började han prata om sex. Han förklarade specifikt att han ville ha sex med mig och att jag gjorde honom kåt. Jag tog min oerfarenhet hastigt upp på tal igen och hur jag inte ville ha sex utanför ett seriöst förhållande, och han tog inte det så bra den här gången. Han blev upprörd, riktigt ledsen faktiskt, för att jag inte ville ha sex med honom. Han fick mig att känna mig skyldig för att jag sagt nej och för att jag föredrog att det skulle ske på mina villkor – som han tydligt ville undvika, eller kanske helt enkelt skita i. Han fick det att handla om sig själv, om hur ledsen han var, hur det kändes för honom att bli avvisad, hur det kändes dåligt för att jag inte ville ha honom. Jag försökte skratta bort hans reaktion, jag trodde att han inte riktigt var seriös för det hela lät väldigt fånigt (och gnälligt). Sa att han säkert ändå kan få sex på annat håll och att han inte skulle oroa sig. Han menade att det inte var samma sak, eller att det inte handlade om det, och att han ändå blev sårad. Det slog mig sedan att han verkligen menade allvar, och att han på riktigt försökte få mig att känna mig dålig för att jag sagt nej. Han tyckte synd om sig själv in till nästa dag.
Tyvärr sopade jag detta under mattan (och mycket annat gällande hans beteende mot mig) för att han var så snäll “normalt” och för att vi klickade så bra när han väl kunde bete sig som en riktig kompis. Han betedde sig mycket manipulativt många gånger efteråt också, inte bara sexuellt. När jag försökte prata om hans dåliga beteende och om att kompisar inte gör så, så skyllde han bara ifrån sig. Han sa varje gång att det är mitt eget fel att jag känner så och att “ingen annan sagt något om hans beteende” eller reagerat som jag. Han försökte förminska mina känslor, manipulera mig och få mig att känna mig som skit varje gång jag sa ifrån, för det var mitt eget fel och jag var bara den som överreagerade gång på gång. Detta stod jag ut med i ett par år till för jag trodde att vår vänskap var viktig och att han kanske någon dag skulle sluta bete sig illa mot mig. Efter många om och men, och trampande fram och tillbaka, bröt jag kontakten. Har haft blicken framåt sedan dess.