Vittnesmål nummer 267

Midsommarafton 1999 – 18 år. Alla kompisar träffas vid en strand, grillar, dricker alkohol, umgås. Jag har parkerat min bil lite på sidan och spelar kvällens musik från den. Min dricka för kvällen är cider och tequila. Bjuder så klart på tequila till andra men dricker det mesta av en flaska själv, tyvärr.

Timmarna går och mot ett-tiden så börjar min kropp ge vika av alkoholen. Men på nåt underligt sätt så har hjärnan full koll. Jätteobehagligt!

Alla ”vänner” börjar dra sig mot nästa ställe och lämnar mig liggandes på gräsmattan vid stranden för att jag inte kan stå eller gå.

Kan inte röra min kropp! Ligger och ropar på hjälp. Det börjar åska och regna. Fortsätter ropa gråtandes på hjälp. Det kommer en kille från en sommarstuga lite längre bort. Pratar med mig och hjälper mig upp på fötterna. Leder mig hem till sin stuga där det är flera gäster, runt 4 till, både tjejer och killar. Har fortfarande stora problem med att kroppen inte lyder alls. Han tar med mig till sitt sovrum och klär av mig, har ju våta kläder efter regnet. Ska bli skönt att krypa ner under ett torrt täcke och sova. Han är jättesnäll och varsam, känner mig trygg.

Tills han också kryper ner. Jag kan ”bara” be honom sluta.. säger nej flera gånger! Kan inte röra min kropp! Gråter under tiden han gör sitt! Han somnar, inte jag.. Jag väntar på att min kropp ska vakna till liv igen, så jag kan fly!

Har aldrig pratat om det här tidigare i mitt 37 åriga liv.