Natten mellan den 13:e och den 14:e Januari 2017. Jag var ute och utforskade nattlivet i en mellantor stad, som jag ofta gjorde under helgerna som den flitiga studeranden jag är. Var tillsammans med fyra klasskompisar men två av dem åkte hem innan oss andra. Natten började ta slut och under kvällen hade jag dansat tillsammans med en man jag träffat vid nattklubben. Det var dags att åka hem och jag föreslog att vi skulle dela taxi, osäker på ifall han förstod min engelska/finska/svenska eftersom han själv inte var så duktig på något av de nämnda språken. Han nickade iallafall och jag sa hejdå till mina vänner. Min adress var närmast och först så vi åkte dit först. Jag tackade, sa hejdå och klev ur bilen och gick mot ytterdörren. Jag hörde någon ropa och vände mig om, såg att bilen körde iväg men att han inte satt i. Han tänkte alltså spendera natten. Jag försökte förklara att det bara var meningen att vi skulle dela bilfärden hem, inget mer. Han sa att det var långt dit var han bodde och att bussarna inte gick innan tidigt på morgonen. Jag kände medlidande och ville inte att han skulle vara ute en kall januari-natt för att vänta på bussen så jag erbjöd honom min soffa. Mitt sista minne är att vi kom in i min lägenhet, sen vågar jag inte skriva vad som hände efter det eftersom att mitt minne sviker mig. Jag minns vad jag berättade åt polisen följande morgon men jag minns inte själva händelsen. Följande sak jag minns är att jag stiger upp från sängen och säger att han ska ut, han ska bort, han ska hem. Han säger då att det är snart morgon och han kan sova på soffan tills bussarna börjar köra igen. Jag drar på mig skorna, kastar hans skor på honom och drar ut honom och stannar första taxin jag ser ute på gatan, gråtande öppnar jag dörren och säger att snälla kör hem honom. Slänger igen dörren och springer tillbaka upp till min lägenhet, jag kände mig tom. Jag kom in, låste dörrens säkerhetslås och bara stod en lång stund. Jag ringde pappa eftersom jag trott att min börs blivit stulen och frågade ifall jag skulle spärra mina kort eller inte. Det var allt jag sa till honom just då, jag bad om förlåt flera gånger om men han trodde förstås att jag sa förlåt för att min börs var borta. Jag skickade till de två vännerna, minns inte vad med de frågade ifall jag ville komma dit (omedvetna om vad exakt som hade hänt) jag minns inte hur jag kom dit, jag minns inte om jag gick eller tog taxi, jag tror jag gick. Nästa minne är att jag sitter gråtandes uppefter en betångpelare med en använd kondom i min ena hand och hör hur polisen pratar med mina vänner. De kör mig till sjukhuset tillsammans med mina vänner och i väntan på blodprover så kastar jag upp minst tre gånger. Jag videofilmas tillsammans med en polis och en annan som tolkar eftersom den som förhörde inte kunde svenska. Jag satt länge och väntade, flera timmar kändes det som. Jag minns inte när jag kom hem, men då jag väl var hemma hade poliserna redan varit där och hämtat alla lakan ur sängen. Jag kände mig äcklig, hemsk, misslyckad. Mamma och pappa uppmanade mig att åka till polisstationen för att anmäla min börs stulen men jag ville bara sova och jag var sjuk i hela kroppen, öm. Jag hade fått två olika mediciner med mig hem från sjukhuset, dessa förstod jag inte varför jag åt eller vad de var för. Jag visste bara att jag skulle ta dem i en månads tid. Fick senare reda på att det var HIV medicin och att det fanns en chans jag blivit smittad, jag bröt ihop. Först på kvällen skickade jag ett meddelande till mamma och berättade vad som hänt, jag grät. Mamma ringde men jag ville inte svara, det kändes som att hon ringde igen och igen och igen även om hon i verkligheten endast ringde en gång och jag svarade nästan genast. Några timmar senare var pappa i stan, han sov där hos mig i några dagar, gjorde mat så att jag skulle äta, såg till så jag kände mig trygg och kunde sova ostört.
Fick hem ett brev på posten för nån vecka sen att undersökningen är nerlagd i brist på bevis eller material att gå på… bröt ihop och är nu tillbaka på ruta 1.