Vittnesmål nummer 102

Jag gick i högstadiet och var på fest hos en bekant i hembyn. Han var kring 20, den som alltid blev för full och sågs som en ”rolig prick”. Vi hånglade lite, men senare på kvällen hade även jag fått i mig för mycket alkohol så jag somnande på en hög med kläder på golvet. Jag minns inte om vi hånglade även på klädhögen. När jag vaknade såg jag att han guppade ovanpå mig. Det tog ett tag innan jag insåg vad som hände. Jag skrek och frågade vad han håller på med och han svarade att han trodde att jag ville. Jag upplyste honom att jag sov.

Jag kom inte ens på tanken att anmäla, han var ju en i gänget. I stället berättade jag historien och såg till att understryka att han var så liten att jag inte ens insåg att han var i mig. I efterhand har jag fått höra att han gjort samma sak mot andra, nu ångrar jag att jag aldrig gick till polisen.

När jag gick på åttan blev min kompis ihop med en äldre kille. En kväll skulle vi ut och köra med honom och hans kompis. Det slutade med att alla började dricka, och ingen kunde köra hem mig. Jag ljög för mamma att jag sover hos min vän. Min kompis gick hem till sin pojkvän, och jag blev kvar hos en av hans kompisar. Det var första gången jag skulle sova hos ensam hos en man. Först tjatade han, sedan satt han gränsle över mig, höll fast mej och försökte slita av mig kläderna. Jag hade läst i tidningen SOLO att man skulle berätta för våldtäktsmannen vad han gör så jag upprepade meningar som ”jag vill inte, jag säger nej och du fortsätter, det är våldtäkt”. Det blev mer våldsamt. Men tillslut lyckades jag slita mig. Jag vågade inte ringa någon, så jag sov på soffan. Nästa dag körde han hem mig. Mamma var arg, hon hade fått reda på att jag inte sovit hos min vän och för att jag var sen. Jag slätade över det, sen åkte vi och handlade tapeter, vi skulle ha nya tills min konfimationsbjudning.

Efter en utekväll på en bar hittade jag min kompis sittande utanför. Han hade hamnat i bråk och var på ett fasligt humör. Jag tyckte synd om honom och eftersom han inte bodde inne i stan så jag erbjöd honom att sova på soffan. Väl inne ville han ändå sova i sängen, vilket jag gick med på, med villkoret att han låter mig vara ifred. Efter bara någon minut är hans händer överallt, han försöker klättra upp över mig och jag får hålla i hans armar och skrika för att han ska fatta att jag inte vill. Det blir bråk. Han känner sig sårad och lurad eftersom jag ”inte släpper till” och lämnar lägenheten. Nästa gång vi ses får jag ett glatt hej och en kram. Han får det samma.