Vittnesmål nummer 97

Jag var på en efterfest, det hade varit sitz och vi kom dit från en annan fest. Jag träffade en jättetrevlig kille som ”jobbade” i baren, vi snackade länge och han bjöd en massa drinkar. Senare sågs vi på dansgolvet. Vi dansade först i en grupp på flera personer förrän han drog mig åt sidan och mot sig själv. Han var ganska hands on och jag sa att jag behöver frisk luft. Han övertalade mig om att det var så mycket folk på terrassen, och att vi skulle gå till bakgården istället. Jag sa inte något, han bara tog min hand och drog med mig. Blev litet lugnare när det var andra personer på bakgården, han kunde ju inte göra något då. Så fel jag hade. Killen smättar ciggen ur min hand och för mig upp mot väggen och trycker ner tungan i min mun, de andra personerna, tre killar, jublar till och klappar, förrän en av dem säger ”vi går in så att dom får va ifred”. Jag känner två av dem. Med tungan djupt i min mun för han händerna längs benen och uppåt, lyfter på kjolen tills han når trosorna för att ta i dem så att det spänner mellan benen. Jag knuffar honom ifrån mig för att få luft, torkar mig om munnen med baksidan av handen och drar ner kjolen, han försöker sig på mig igen men jag lyckas smita in. Någon timme senare börjar folk gå hem, jag väntar på en taxi när han kör upp framför mig, ”du förlåt för det där tidigare, jag blev bara så caught up in the moment, kan jag snälla få köra hem dig, vi bor ju mot samma håll”. Som fattig studerande sätter jag mig i bilen och ger honom en adress två kvarter ifrån var jag egentligen bor. Vi pratar och han berättar om hur ledsen han var om det som hände tidigare ”det är bara att du e så jävla fin”. Efter en stund märker jag att han kör fel, förbi adressen jag gav. Jag konstaterar att han kör fel, ”men jag bor här riktigt nära, tänkte att vi kunde mysa litet ännu.” Jag blir stel av panik, i rödljusen lägger han handen mellan mina ben och ger mig ett dumt flin. Det blir grönt och han kör framåt, med handen kvar. Jag ropar till att han måste stanna, ”det är lugnt, vi e just framme”. Jag ropar att jag spyr, jag måste spy! Han nitar och jag slänger mig ur bilen och springer iväg. Barfota springer jag över snön och till en innergård där jag vet att en dörr till trapphuset brukar vara olåst. Där sitter jag och snyftar tills en äldre dam kommer för att gå ut med sin hund. Jag säger bara att jag är okej, allt är okej och går hem.