Category: Vittnesmål

Du är i ett lyckligt förhållande med en man du älskar. Han är fin och skulle aldig göra dig illa, han är en av de snälla männen. Du är tacksam över att du hittat honom.

Du är trött, haft en lång dag, du ser framemot att få sova. När ni lägger er till sängs känner du  hans hand på dig, du vill sova, du vänder dig sakta bort, för att försiktigt markera. Kanske låtsas du somnat. Händerna fortsätter, du känner ett stånd tryckas mot dig. Du vet att det är oundvikligt. Ni har sex. Du säger inte ja, men inte heller nej. Du flyter med, hoppas han skall märka. Att han skulle fatta själv. Du orkar egentligen inte, vill egentligen inte. Ändå blir det så. Det gör lite ont. Han fortsätter. En del av dig hatar honom samtidigt som du hatar dig själv. Du känner rent ut av avsmak för dig själv.  Men ni älskar varandra, påminner du dig själv. Han kommer. Han berättar för dig hur mycket han älskar dig. Hur fin du är. Du berättar för honom hur mycket du älskar honom. Du älskar honom de facto så mycket att du hellre hatar dig själv än nekar honom sex. Han somnar nöjt.  Du vet att du kunde ha sagt nej, men du gjorde det inte. För då blir han besviken. Du orkar inte förklara dig. Du orkar inte se hans besvikna min. Du orkar inte känna den dåliga stämningen. Du orkar inte se hur han vänder sig mot väggen. Du orkar inte höra hur han suckar. Du orkar inte ha dåligt samvete. Han är ju snäll. Så de blir sex. Som alltid.  (Dessutom vet du ju att män med stånd får blueballs om de inte får komma, de lärde du dig tidigt)

Han som kontaktade mig när jag gick på lågstadiet och började prata snusk till mig och uppmuntra mig till väldigt olämpliga saker. Hör först många år senare att han blivit dömd för att ha gjort liknande saker åt flera andra flickor. (Om jag inte missminner mig nu.)

Han som visade vidare privata bilder på mig som jag i förtroende skickat åt honom. Detta fick jag veta först många år senare av en av dem som sett bilderna.

Han som tog mig på brösten helt öppet mitt under en lektion i gymnasiet. Jag kommer inte ihåg att läraren skulle ha sagt något alls om saken.

Männen som tafsat på mig när jag varit ute och dansat. Männen som tagit tag om mig bakifrån och börjat dansa med mig utan att jag ens sett vem det var. Han som plötsligt kysste mig på kinden och bara skrattade bort det när jag sa att jag inte var med på det.

Han, min ”vän”, som höll om mig och var allt för närgången fast jag försökte visa att jag inte var intresserad. Obehagligt att ha någon annans händer på sig men samtidigt inte våga säga något för att inte ”förstöra stämningen eller något”..

Otaliga catcalls, sexistiska skämt och liknande som fått en att känna sig maktlös och förnedrad. Är jävligt trött på att inte känna mig trygg och rättvist behandlad i så många sammanhang. Är jävligt trött på alla som inte tar det här på allvar och inte ser sitt ansvar och sina påverkningsmöjligheter i det hela. Tur att vi är många som trots allt orkar kämpa tillsammans!”

I högstadiet under varenda hussatimme blev jag tafsad på rumpan av en kille samtidigt som hans vänner satt en bit ifrån och hånskrattade och hejade på honom att tafsa mera. I bilskolan under lektionerna satte bilskoleläraren alltid handen på mitt lår och hade den där när jag körde. Klämde till ibland.

Första gången jag hade sex så blev jag våldtagen. Vi var på en klubb och började dansa och det ena ledde till det andra och han drog mej ut bakom ett träd. Han våldtog mej och kom och sprang iväg och lämnade mej där omtöcknad och halvnaken. Fattade att det var fråga om en våldtäkt först härom veckan i terapin. I terapin har jag också fattat  att pga min första gång var som den var så har jag senare sökt efter liknande situationer för det är så som jag trodde att sex är. Och att det är allt jag är värd. Genom åren har jag mått fruktansvärt dåligt och sökt mej till farliga, destruktiva, situationer med män och mycket har hänt.

När jag var 21 och gick på folkhögskola var vi på fältpraktik med gruppen och två lärare. Vi sov på ett litet bed and breakfast ställe och jag och den manliga läraren skulle dela rum. I rummet fanns bara en liten dubbelsäng. Till saken hör att han är förlovad men vi har hela året haft en flirt och är nära vänner. En natt på fältpraktiken börjar han smeka mina bröst och ben. Jag fryser till is och funderar i panik vad fan jag ska göra. Efter evigheter av tafsande så ”vänder jag mej om i sömnen” och han slutar. Nästa morgon sade han inte ett ord till mej. Inte på många månader heller.

Följande man jag träffade verkade supercharmig i början. Vi hade sex och efter det när vi myste i sängen säger han att han har en flickvän. Jag fattar inte och börjar nervöst skratta och byter ämne. Nästa dag skriver han på facebook att fattar jag inte att han är förlovad o ska gifta sig?! Jag säger upp kontraktet med honom. Han börjar ringa, texta, messa obehagliga grejor. Knackar på min dörr på natten o skriker åt mej att jag ska öppna. Stalkar mej. Måste ha dörrarna låsta till skolan för han kom dit för han visste vilken skola jag gick i. Jag måst flytta till en annan lägenhet. Han säger att han ska hitta mej o söka upp mej. Det börjar bli jävligt obehagligt. Jag hotar med att ringa polisen när han skickar textare mitt i natten att han mår så dåligt och behöver mej. Jag vill bara bli lämnad i fred. Jag flyttar bort från orten. Hör ingenting av honom. Far i augusti tillbaka upp o packa ihop lägenheten. Han råkar möta mej på gården. Är fejkvänlig o vill krama mej. Jag fryser till is o säger att han inte ska röra mej. Han ringer mej nästa dag. Jag svarar inte. Han textar något obehagligt med fuck you i. Hör aldrig av honom igen.

Min följande knullkompis kör med härskartekniker och allt går på hans villkor. Jag har absolut noll att säga. Antingen dissar han mej eller så kräver han att jag ska ta mej till hans så han får knulla.

Efter en tid träffar jag en man som blir min första pojkvän. Han är dock obsessed med att jag ska bli gravid, och när jag inte blir det så börjar han vara otrogen. Jag ser mellan fingrarna och vill så gärna att allt ska vara bra så vi blir tillsammans. Han fortsätter att träffa henne och skiter i mej. Jag mår skit och gör slut efter ett halvt år. Då vill han plötsligt ha mej och tvingar mej till sex. En månad senare är han förlovad o gifter sig ett halvt år senare. Jag träffar honom på en pizzeria där jag var med min nya pojkvän på hösten. Han är generad och säger att livet måste gå vidare och när ja säger hejdå så säger han två gånger att du är väl inte arg på mej?! Jag ler och går.

Dagen efter mår jag piss och knullar min gamla knullkompis. Dagen efter det börjar jag sent på natten chatta med en jävligt obehaglig man. Han kräver att få veta min adress nu så att han kan komma efter mej. Jag vill skada mej så jag stämmer träff med honom utanför en bar. Han är jävligt stressad o hetsig och aggressiv i baren. Säger att när han kommer tillbaka från vessan så far vi hem till honom. Ja vågar inte inte lyda. Han drar mej till hans bil. Han börjar tafsa innanpå och utanpå mina kläder och ta på mej mellan benen. Hemma hos honom tvingar han mej till sex. Vänder och vrider på mej och slänger omkring mej som en trasdocka. Jag vågar inte göra något för är rädd att han ska slå mej om jag säger emot. Jag blev paralyserad och började  dissociera. Jag till och med lekte att jag tyckte det var skönt och stönade försiktigt. Det tog så jävla ont för han var så stor o våldsam o aggressiv. Han våldtog mej vaginalt och analt. Jag var livrädd och lydde allt han ville att jag skulle göra i rädsla för mitt liv. Jag tror han hade tagit någon drog för han var obehagligt aggressiv och hans blick var stirrig. Efter natten ringer han och textar från annat nummer så jag ska svara. Vill ses. Jag bryter kontakten.

Mår fruktansvärt skit efter det här och börjar ha ett sexförhållande med en annan man jag hittar på nätet. Han vill ändra på mej. Göra mej gravid så jag måst stanna hos honom. Jag ska vara hans hemmafru som har maten färdig när han kommer hem. Han våldtar mej analt nästan varje dag när vi har sex fast jag säger och skriker nej. Han bara skrattar o fortsätter. Han tvingar mej även till en trekant med hans kompis. Mannen har gett mitt nummer till sina kompisar så att de kan ringa mej för jag är en hora som alla hans kompisar har tillgång till. Han säger att jag inte är en riktig hora för att jag är så tajt. En dag när han som vanligt våldtar mej analt får jag nog och börjar skrika och slå honom och kör ut honom ur lägenheten. Jag bryter kontakten med honom men han fortsätter att trakassera och ringa och texta mej i över ett år. Vill ses. Saknar mej. Vill härska över mej. Bestämma över mej och min kropp. Äga mej.

En dag när jag går till jobbet börjar en man förfölja mej. Han tar mitt nej som en invit till diskussion. Han säger att han vill vara min vän och ställer väldigt privata frågor. Han ska ha mitt nummer. Utanför en matbutik var det finns mycket människor vänder jag mej mot honom och skriker att lämna mej ifred för i helvete! Han springer iväg.

Sen finns det männen på dansgolvet. Trycker sitt stånd bakifrån på en. Tafsar och tar på en i folkmassan när man inte slipper bort. Tar ett nej som en invit och ja.

Eller han som inte lämnar mej inte i fred förrän han fått mitt nummer. Jag ger det. Han ringer hela jävla tiden. Jag säger ifrån.

Mitt andra ex då. Han har familj och sju andra kvinnor på sidan om mej och allt det här får jag reda på via hans fru som kontaktar mej. Sexet mellan oss var extremt våldsamt. Han brukade dra mitt huvud bakåt i håret. Han slog mej under sexet och höll strypgrepp runt min hals. Han utnyttjar mej på pengar under hela vårt förhållande och krossar mej psykiskt.

När jag gick i kristerapi efter alla våldtäkter fick jag höra av den kvinnliga psykologen att våldtäkterna inte var våldtäkter för att jag inte gjorde motstånd och för att förövarna inte hade varit tillräckligt aggressiva. Att det var fråga om sexuellt utnyttjande istället. Sedan frågade hon mej ofta vad jag lärt mej av de olika situationerna. Jag kände mej förminskad.

Efter alla de här erfarenheterna av män är jag i dagsläget livrädd för att inleda något romantiskt eller sexuellt med någon man. Jag har också först år senare förstått att våldtäkterna verkligen var våldtäkter.

Jag är 10 år och besöker pappa efter att han flyttat ifrån oss. En gammal familjebekant dyker upp hos honom och jag inser att de dejtar. På natten vaknar jag av att de har sex i samma rum som jag. Jag skakar under täcket, är jätteäcklad, arg på dem. Vill bara att de ska sluta. Livrädd för att de skall märka att jag är vaken, så ligger helt stilla och spänner mig. Kan inte berätta åt någon fast jag känner sådan avsky i kroppen.

Pappa brukar knipa mig och min syster i rumpan. Inte vår bror dock. En gång blir min syster arg på honom, jag blir alltid bara fnittrig (?). Pappa säger något i stil med att han får göra så för vi är hans döttrar. Han tycker bara det är skoj, jag känner så stort behov av bekräftelse och närhet från honom att jag tycker om det.

Pappa kommenterar om han tycker en kvinna han ser på tv är vacker. Om någon är extra sexig säger han alltid, utan undantag något i stil med “ojoj!” eller “wow vilken rumpa!” och skrattar när han ser våra reaktioner.

Jag är 15-16 år, det är en varm sommarkväll och går ute med min hund. Någon visslar. Ser upp och minst fem snubbar/gubbar som jobbar med att restaurera en husvägg- tittar på mig. Skäms så mycket över min kropp, för att jag sexualiseras. Tänker att jag inte kan ha dessa kläder. Efter det undviker jag alltid att gå förbi gubbarna igen. Undviker ännu idag att gå förbi gubbar faktiskt.

16 eller 17, är kär i det värsta kräket man kan tänka sig. Vill att han ska tycka om mig. Jag är för honom bara en till att utnyttja. Vi är på hemmafest, hamnar i (hans kompis) säng, men jag vill inte ha sex. Jag vill inte ha sex och jag skäms över att jag inte vill, för att jag redan är så ‘gammal’ och borde göra det. Jag minns inte exakt hur vi kom dit men det hände att jag runkade av honom. Jag gjorde det för att han skulle tycka om mig, inte för att jag ville det. Han tjatade, han sa att jag inte behöver göra något annat än röra så och så. Det var min första sexuella upplevelse med killar. Efteråt väntade jag såklart på att han skulle höra av sig men det gjorde han inte. Något år senare hör jag ett rykte om att han våldtagit en flicka i en bastu.

När min mammas nya man har druckit kommenterar han att jag “har blivit en riktig kvinna”, smått generad, visar med händerna mot mig. Vet inte hur jag ska tolka det. Mamma vet inte heller, vi bara fnittrar och jag älskar uppmärksamheten som jag äntligen får av honom.

19 år. Firar födelsedag. Vill ha på mig en klänning som jag tycker jag är snygg i, men har inte vågat använda den tidigare. Frågar många gånger av mina vänner om de tycker att jag kan ha den på mig. De ger mitt svaga självförtroende den bekräftelse jag behöver och jag har en så bra födelsedag på alla sätt i min fina klänning. Tills jag pratar jag med killen jag är kär i. Vi är hemma hos honom efter krogen. Han säger att han egentligen inte vill berätta det för mig, men gör det ändå av oklar orsak. Han är så arg på hans f.d. kompis som sagt högt inför alla “dom blir bara horigare och horigare” när han såg mig. Antagligen var han arg bara för att det var skämmigt för honom själv (som umgicks med mig), inte för att killen var elak mot MIG.

Samma kille tjatade på mig då jag inte alltid ville ha sex. Jag berättade åt honom om min erfarenhet (ovan) som gjorde att jag blev äcklad av sex. Han tyckte det var konstigt att jag ville komma hem till honom men inte ville ha sex, för då “cockblockade” jag ju honom då han inte kunde ta hem andra brudar.

Många gånger har jag legat där. Tänkt att det snart är över. Jag behöver bara anstränga mig lite för att han ska komma.

Efter att jag gått skriftskolan bestämde jag mig för att bli hjälpledare, trivdes med det och tyckte det var jätteroligt. Kom speciellt bra överens med en manlig ungdomsarbetsledare. Han var snäll och väldigt kramig av sig. Vid ett tillfälle diskuterade vi resor och att vi hade besökt samma ställe, jag frågade om han kunde visa bilder från resan (han hade besökt lite andra ställen som lät intressanta). Det skulle han nästa gång vi träffades. Han fick en överraskning då han gick igenom bilderna och berättade att han hade hittat bilder på mig från den resan (vi kände inte varandra vid den tidpunkten) men nu i efterhand har jag hört olika berättelser om varför han tog dessa bilder på ca. 16 åriga mig. Några år senare började vi umgås mera och han började bli obehaglig. Han talade om att han hade köpt hus med rum för barn dit vi skulle flytta, men jag skulle självklart studera först och få upplev allt det, han skulle vänta tills jag var redo. Efter studenten tog jag bort honom som vän på facebook, ville inte ha något mer med honom att göra. Han blev arg och började skicka meddelanden åt mig att jag inte kan göra så. På hösten flyttade jag till en studiestad för att påbörja mina studier. Ett veckoslut får jag ett meddelande av honom att han är i stan, han skulle se en teater med en kompis som plötsligt fått förhinder och frågade nu om jag skulle vilja komma med. Jag svarade artigt att nej, det vill jag inte. Efter några meddelande av och an skrev han till sist att teatern börjar kl. xx:xx och platserna är där o där att han förväntar sig att jag kommer att vara där. Meddelandet kändes hotfullt, jag började må illa, frysa och darra. Ville inte vara ensam men vågade inte heller röra mig ute, för tänk om jag skulle möta honom? Hela veckoslutet vågade jag inte röra mig ute utan att prata i telefon med någon eller vara i sällskap med någon. Ännu idag 4 år senare får jag obehag av män som liknar honom.

Jag gick i bilskolan som hade ett samarbete med mitt gymnasium. Min bilskolelärare kom jag bra överens med och jag anser han var duktig. MEN jag är intresserad av att diskutera min kompis bröst med honom och jag är inte heller intresserad av höra han berättelser om hur han är otrogen ”men nog älskar sin fru innerst inne”. Senare i och med andra skedet var vi i kontakt med varandra igen och vi fortsatte sms:a då jag flyttade till studieorten.  Hade inget emot det eftersom jag i början kände mig lite ensam, men efterhand då jag fick nya vänner var jag inte längre lika snabb på att svara på hans meddelanden och han kunde bli irriterad på det. En dag så säger han rakt ut att som han ser det så kommer vi att ha sex nångång. Svarade genast att det nog aldrig kommer att hända. Efter det har jag inte hört mera från honom.

Under ett stort studieevenemang som lockar studeranden från hela svenskfinland träffade jag en kille i en bar. Minns inte varifrån han var eller vilken färg han hade på halaren. Minns inte så mycket då det nu är ett antal år sedan och jag var full, som de flesta andra studeranden. Jag antar att vi hade dansat och kanske hånglat lite och bestämde oss för att gå ut och svalka oss en stund. Där ute lutar jag mig mot en vägg och plötslig stoppar han in handen innanför min halare och min trosor och börjar peta samtidigt som han tar min hand och tvingar ner den innanför hans halare och kalsonger. Kommer ihåg att jag inte ville, att jag sa det till honom men bara fick till svar att ”visst vill du, ja känner ju de!”

Var en kväll ute och festade med två studiekompisar och vi 3 tjejer börjar dansa med ett gäng på 4 killar. Vi dansade och hade roligt men då det var dags att börja ta sig hemåt ville en killarna att vi skulle följa med dem hem och det ville ena tjejen också, kunde ju inte låta henne ensam åka iväg med dem så vi alla åkte med en bit utanför stan. Hemma hos en av killarna slutar det med att han som var nykter och hade kört gick ensam och lade sig medan vi andra blev uppdelade i varsitt sovrum. Han jag var med tjatade och tjatade om att vi skulle ha sex, jag sa gång på gång att jag inte vill tills jag gav efter tillsist. Kommer ihåg att det kändes som att jag blev behandlad som en trasdocka och samlade krafter till att slutligen sparka bort honom och leta upp de andra tjejerna. Vi väckte han som sov och han var snäll nog att skjutsa hem oss.

Under studietiden har jag samtidigt jobbat på en beställningsrestaurang som inhoppare. Till jobbet hör det att klä sig tidsenligt och därför blir jag ofta fotograferad, har inget emot att ställa upp på bild bara kunden frågar men uppskattar inte att de smygfotar eller bara väntar på att jag kommer tillräckligt nära för att sedan rycka fram kameran och ta en hastig bild och blända mig med blixten.

En grupp som kom till restaurangen bestod av ett gäng män i övre medelåldern. De ville som så många andra ha en bild på gruppen och att jag skulle vara med på bilden. Sa att det kan jag jag kan stå här bredvid bordet. Det dög tydligen inte utan jag skulle absolut sätta mig i farbrors famn tyckte en av männen samtidigt som han sköt ut stolen o klappade sig på låren. Jag försökte flera gånger säga att det går så bra att jag står här, men hela sällskapet började insistera på att jag skulle sitta i hans famn så tillsist gjorde jag det för att få det överstökat så de skulle kunna åka hem nångång. Är lite besviken att min chef som tog själva bilden inte alls reagerade på situationen trots att tog upp det till diskussion senare i köket.

Den värld som jag vuxit upp i har lärt mig att mitt ”nej” inte betyder ”nej”. Då pojkar bråkat med mig i lågstadiet har det varit för ”att de tycker om mig” och då de tafsat på mig i högstadiet har det uppgivet konstaterats att ”boys will be boys”. Många av de killar jag har dejtat har haft svårt att ta ett nej. Mitt ”nej” har aldrig betytt ”nej” för dem, utan snarare ”måste väl försöka lite hårdare då”.  De har tjatat, klagat och skuldbelagt mig tills jag sagt ja. Fått mig att känna mig som en dålig kvinna för att jag inte vill ha sex. Allt detta har lett till att jag har haft väldigt svårt att stå på mig själv och att hålla fast vid att mitt ”nej” verkligen betyder ”nej”, vilket placerat mig i många situationer som jag inte varit bekväm med. Här är några exempel.

Jag är på en hemmafest hos en bekant i gymnasiet. Jag börjar tala med en kille som jag inte känner från tidigare men som jag har många gemensamma vänner med. Han bjuder mig på alldeles för starka drinkar och jag blir väldigt berusad. Klockan är ganska mycket och största delen av mina kompisar har redan åkt hem, så jag bestämmer mig för att ta en kort tupplur för att nyktra till lite förrän jag ensam måste bege mig hemåt. Jag avlägsnar mig från festens yra och hittar ett tomt rum i husets källarvåning och lägger mig ner i en säckstol för att vila. En liten stund senare vaknar jag till att killen från tidigare kommer och lägger sig bredvid mig. ”Jag måste vila en stund” säger han. Jag slumrar till, men väcks en liten stund senare av att killens händer är långt nere i mina byxor. Jag vågar inte säga nej, det är ju mitt eget fel som blev så full. Jag minns inte vad som hände men till sist avlägsnade han sig och jag lämnade festen ensam och åkte hem.

Jag befinner mig på efterfest med ett kompisgäng hemma hos en av killarna i gruppen. Det blir dags för oss att gå och lägga oss och en kille som jag är lite förtjust i erbjuder mig en sovplats bredvid sig – alternativet är att sova på golvet. Jag tackar ja och det tar inte länge förrän hans händer söker sig efter min kropp i mörkret. Jag är smickrad men ber honom sluta – jag vill inte göra något då vi båda är berusade. ”Jag bara smeker lite” säger han och fortsätter. Jag låter honom fortsätta – jag gillar ju killen, så varför inte? Hans händer blir allt mer aggressiva, jag säger till igen men han tar mig inte på allvar. Så här fortsätter det en längre stund och han avancerar mer och mer tills det slutar med att vi har sex. Jag ber honom ett par gånger att sluta för att inte ”väcka de andra i lägenheten” men han säger att vi kan vara tysta. Han håller i min högra arm, alldeles för hårt. Jag täcks inte säga nej, jag vill ju inte förstöra mina chanser med killen eftersom jag har känslor för honom. Följande morgon säger han åt mig att inte berätta för någon och att han hoppas att vi kan fortsätta att vara vänner. Min arm pryds i en vecka framåt av fem mörka blåmärken, blåmärken som skvallrar om hans ”smutsiga hemlighet”.

Jag och min dåvarande ”knullkompis” ligger i min säng, hånglar och tar på varandra. Det blir dags att ha sex och jag ber honom att sätta på en kondom. Han sätter motvilligt på kondomen och börjar direkt klaga över att den är obekväm. ”Kan vi inte ha utan istället? Jag testade mig för könssjukdomar en månad sen, jag är clean” säger han. Jag säger att jag inte vill ha oskyddat, och han ger sig. Halvvägs genom sexet märker jag att kondomen är borta. Han erkänner att han tagit den av sig då han tagit mig bakifrån. ”Men du äter ju p-piller och ingendera av oss har en könssjukdom, så vad spelar det för roll” undrar han. Det spelar en roll för att det inte var på de här villkoren jag gav mitt samtycke, tänker jag, men vågar inte bli arg. Ber honom bara istället sätta på en ny kondom.

Jag och min dåvarande pojkvän är på fest hos en gemensam vän. Vi har vid det här skedet dejtat i ett par veckor och ännu inte haft sex med varandra. Jag har sagt åt honom att jag vill ta det långsamt. Jag känner att jag har druckit för mycket och söker upp honom och meddelar att jag tänker gå hem. Han säger att han kan följa med mig hem så att jag inte behöver gå ensam. Jag tycker att han är snäll som lämnar festen redan vid midnatt för min skull. Vi går hem till mig och går och lägger oss. Han börjar direkt kyssa mig och tafsa på mig. Jag försöker först besvara hans avancerande men är så trött/berusad att jag har svårt att hållas vid medvetande och ligger till sist bara passivt stilla. Han klär av mig och har sex med mig trots att jag glider in och ut ur medvetande hela tiden. Följande morgon säger han att han på festen ”sett på min blick” vad jag ville. Jag känner mig förvirrad – han visste ju att jag ville vänta med att ha sex. Men jag sa ju aldrig nej heller.

Det har tagit mig många år för att inse att ovanstående händelser inte var okej. Jag trodde länge att det som hänt bara var en normal del av en kvinnas sexliv. Att jag bara överreagerade. Ibland måste man fast man inte vill, liksom. Blunda och bit ihop så går det snabbare över. Min syn på sex är ännu i skrivande stund rubbad och jag har svårt att säga nej och dra tydliga gränser för vad jag är bekväm med.

Jag var bara 5 år när killarna började fråga om de fick se, känna, pussa min stjärt.

Jag var bara 8 år när han satte sin hand innanför mina trosor när vi såg på film med några kompisar.

Jag var 11 år när jag hade sex första gången, fast jag inte ville det. Fast jag sa stopp.

När jag var 13 år hos han som jag trodde var min vän – han försökte klämma ner tungan i halsen på mig, tog i min hand och tvingade den innanför hans byxor, satte sina fingrar in i mig fast jag sa att jag inte ville. Jag försökte ta mig därifrån och kände mig så misslyckad medan de enda han sa var ”jag vet vad du går för”.

Jag var 16 år och full, borttappad och redo att ta mitt liv, när han erbjöd mig sällskap och en soffa att sova på. Vi pratade hela natten, tillit och när vi väl lade oss kände jag hur du försökte komma innanför mig, jag sa att jag inte vill, att det inte känns okej. Men ingen hör en, ingen tror en. För alla har dom hört vilket lätt offer man är, vilken billig hora man är och att man alltid tackar ja.

Idag är jag 19. Jag vågar inte vara på krogen ensam, inte gå hem ensam. För händerna tar på en – rumpan, brösten, mellan benen och orden ”det är ju bara på skämt” är långt ifrån ett skämt mera. Och det är JAG som skäms, jag som tycker det är pinsamt, jag som aldrig vågat prata om det med någon för i mina öron låter det som att jag har gjort något fel.

Först och främst vill jag tacka alla mina medsystrar i den här gruppen för deras mod att dela med sig av sina historier, jag har de senaste dagarna fyllts av sådan ilska när jag har läst era historier, och det är jag glad över, för det är urmoderlig ilska jag nu kan hämta kraft ur när jag behöver ställa mig upp och säga emot. För att det här måste få ett slut.

Jag har (som många av er andra, tyvärr) också blivit antastad på krog och dylika platser, men väljer här att ta min historia ur ett perspektiv av nära relationer.

Det hela börjar egentligen med min första pojkvän, som jag var tillsammans med i många år. Han var lite äldre än mej och en i detdär lite coolare gänget vilket jag ju gillade eftersom jag dittills inte ”varit någon”. Han blev snabbt väldigt kontrollativ och svartsjuk. Ville hela tiden veta var jag var och vem som var där. Ville inte att jag skulle ha killkompisar. Jag fick inte klä mig för utmanande, utan var tvungen att alltid knäppa skjortan ända upp. Fick inte ta plats i hans kompisgäng, om jag kom igång och började prata så la han sin hand på mitt ben och sa att jag skulle lugna ner mig. Han ville äga mej. Det värsta var hur han brukade tjata sig till sex de gångerna jag inte ville, vilket jag också mindre och mindre ville vartefter det beteendet fortgick. Böna och gnälla och tafsa. Efter att man har sagt ”nej, jag vill inte” kanske tolv gånger så kanske man bara är tyst den trettonde gången för att få det överstökat. Så ligger man där, 14 år, under någon som är betydligt mycket tyngre än en själv som bara kör på med egen njutning i mål, känns som att ens lungor ska krossas under hans vikt. Jag har tårar i ögonen och stönar till lite ibland så att han ska komma fortare. Eftersom mina ”nej” sällan räckte till så började jag komma med svepskäl som huvudvärk och liknande, men det dög inte heller. Han brukade bli arg på mig över den saken, och jag var så ung och vågade inte annat än att ge efter till sist, för att jag var rädd att han skulle lämna mig om jag inte gav honom vad han ville ha. Man hade ju hört skämten om flickvänner som ”inte släppte till” och ville ju inte vara ”en sån”. Det tog egentligen väldigt, väldigt många år för mig att förstå att det här också är en typ av våldtäkt, och hur jävla negativt det har påverkat min förmåga att njuta av sex.

Min nästa pojkvän då… som nykter hade han oftast sina principer på de rätta ställena. Full kunde han helt byta personlighet. Minns första gången det här hände var på en fest hos en bekant. Vet inte varför, men han och jag gick upp på kallvinden. Där fanns inte mycket annat än en skranglig säng och damm och bråte. Han började ta mig bakifrån på sängen, antagligen nog med mitt samtycke, men jag var ganska full och minns inte mycket. Det som jag däremot minns är att jag är trött och börjar må illa för att jag är full och säger upprepade gånger att jag vill att han slutar, samt lägger mig ner på magen och försöker vrida mej ifrån honom. Han säger okej, men tar ändå upprepade gånger och lyfter upp mig på alla fyra igen, håller fast mig i håret och fortsätter. Gång på gång samma sak. I något skede verkar han också förvirrad och frågar av mig ”Var är **** (mitt namn)? Var är hon? Var är ****?”. Han verkar alltså inte ens veta att det är mig han har framför sig, vilket nu i efterhand inte är något jag är förvånad över eftersom jag fått höra han var otrogen mot mej. Vi pratade om det här dagen efter och han bad om ursäkt tusen gånger, ursäkter som jag tog. Men det hände många gånger under vårt förhållande att han när han blev full verkade svänga mellan två helt olika personligheter. Minns nätter när vi låg i sängen för att sova och han ena minuten kunde försöka närma sig för att ha sex och säga hur fin man var och hur mycket han älskade en, för att i nästa minut knuffa bort en och helt ändra ton, säga saker som att jag är värdelös, patetisk, inte värt något, och att han önskar se mig död. Sedan som att det aldrig hänt tillbaka till att vara ömsint, tjata om sex, och inte förstå varför jag är ledsen. Tillsist lärde jag mig att bara stänga ner psykiskt, inte känna något för att det var för tungt att försöka förstå det som pågick. Han bad alltid om ursäkt dagen efter, och jag förlät honom alltid, fast jag tog stryk psykiskt av det.

Efter honom så hängde jag ett tag med en man som hela tiden tjatade och försökte tvinga mig att ge honom avsugningar. Jag har en grej med mina framtänder som gör att om jag gör det för mycket så river de hål på insidan av min övreläpp. Men inte ens det att JAG BLÖDER I MUNNEN var en orsak han fann tillräcklig. Han verkade mest bara tycka att han var ”the shit” eftersom hans tjej kunde suga av honom så mycket att hennes mun gick sönder… Minns också specifikt en gång när han tryckte mitt huvud mot sitt kön så att jag fick kväljningar samtidigt som han sa ”ta den djupt i halsen nu som den duktiga lilla feminist du är”. Jag blev så satans arg, men han skrattade bara.

Samma person försökte en gång också filma mej när vi hade sex utan att jag hade gett mitt tillstånd för det. Faktum var att vi hade pratat om det någon gång förut och jag uttryckligen hade sagt att jag inte vill. Så när jag kollar bakåt då och han har en kamera i handen blir jag skitarg, han ber om ursäkt och sätter ner kameran och fortsätter. Jag får dock en känsla av att något är fel, och mycket riktigt så har han bara satt ner kameran utan att sluta filma. Han sa det var i misstag. Bullshit.

Nästa övergrepp begicks av en vän till mig som jag ansett som nära. Jag hade haft efterfest och han bodde ganska långt borta och frågade om han fick sova över så han inte behöver cykla hem i snöyran. Säger att det är okej men att eftersom jag nyss har flyttat så har jag inte någon extra madrass eller soffa han kan sova på, så vi slocknar båda med kläderna på i min säng och jag minns att jag säger nåt i stil med att jag endast vill sova, bara så att den saken ska vara klar. Vaknar på morgonen av att han smeker min rumpa och mina bröst, och jag säger åt honom att han ska sluta och att jag inte vill bli rörd i. Han tar bort händerna en stund, men svänger sig sen igen och börjar trycka sitt stånd mot mej samtidigt som han drar mina höfter mot sig. Återigen säger jag att han ska sluta, och han gör det. Då känner jag hur sängen rör på sig… jag sneglar till sidan och ser att täcket rör sig upp och ner. Han ligger och runkar bredvid mej. Jag är sjukt bakfull och ynklig och nu också chockad, så jag stiger bara upp och går och spyr. Rör mig sedan runt i lägenheten, illamående och med hans ögon fortfarande fixerade på mej medan han fortsätter att runka. I något skede tar han också av sig täcket så jag ser hans penis. Jag mår så jävla illa och vet inte hur jag ska hantera den här stunden som verkar vara en evighet. Jag går och tar en lång (!!) dusch och önskar att han ska vara ute ur min lägenhet när jag kommer ut. Det är han inte, han sitter vid mitt matbord och dricker kaffe som att ingenting hänt. Vi pratar lite om gårdagen. Han drar iväg. Jag byter äcklat mina lakan. De har våta fläckar på sig. Vi pratar aldrig om saken. Han är fortfarande i mitt kompisgäng.

Nu är jag med en helt underbar man som verkligen bryr sig om mitt mående och min vilja. Men det är också först nu jag egentligen börjar märka hur mycket mina tidigare erfarenheter av förhållanden och sex faktiskt har fläckat mig. Min nuvarandra pojkvän är mycket mån över att jag ska ha det skönt, och frågar ibland hur jag vill att han ska göra så det blir bättre för mig. Redan en sådan sak har flera gånger fått mig att börja gråta och bli förvirrad, samt lite panikslagen när fokusen plötsligt är på min kropp och inte mannens, för jag vet inte hur jag ska vara, jag är inte van… men jag hoppas att det inte är för sent att lära sig.

Jag åkte i en husbil med medlemmarna i ett band som skulle spela på ett finlandssvenskt musikevenemang som ordnas för studerande. Jag skulle själv gå dit. På evenemanget hamnade jag på grund av gemensamma bekanta vid samma bord som en manlig studerande, numera barägare, som jag aldrig hade träffat tidigare. När jag berättade hur jag tagit mig till evenemanget frågade han om jag hade sugit deras kuk – alltså om jag sugit av bandmedlemmarna i bilen. Jag blev helt ställd av det totalt oväntade kränkande påhoppet. När jag inte ville svara honom varken bu eller bä fortsatte han gå på om kuksugandet för att få en reaktion av mig.

Firmafest. Jag går förbi en grupp manliga kollegor, chefer och mellanchefer. En av dem frågar ”i vilken skåra ska man dra kortet?” när jag passerar. De andra skrattar. Jag går bara bort för jag vet inte vad jag ska säga, jag är ju på festen för att ha roligt med mina kollegor, inte bråka.