Vittnesmål nummer 943

Jag är 7 år. Det är juli och hett. Jag är på sommarstugan hos mina underbara faddrar som jag älskar och som behandlat mig som sin egen dotter eftersom de är barnlösa. Ända sedan jag var riktigt liten har jag ofta varit hos dem och de har skämt bort mig och gett mig kärlek och omtanke. Jag har min nya fina baddräkt på mig, en frotté i turkos, vitt och blått. Jag är så stolt över den och min gudfar vill gå och simma. Vi går ut i vattnet och han håller min hand. Min gudmor blir kvar i sommarstugan och gör lunch. Solen glittrar i det varma vattnet och jag är så lycklig… det bubblar av lycka och glädje inom mig och min gudfar och jag slänger oss i vattnet.

Plötsligt kommer han alldeles intill mig och han nyper mig i bröstet som ännu är en liten flickas bröst. Han tar tag runt min midja och säger att han ska lära mig simma, fast jag kan simma. Jag känner att det är fel. Så fel. Han för in ett finger under baddräktens kant och ner mot min slida. Jag försöker komma undan men han håller mig i skruvstäd och håller så hårt att det tar ont. Han trycker sitt underliv mot mina ben och jag känner att det är hårt och han trycker och trycker och gnider sig mot mitt ben. Jag försöker komma loss men han släpper inte. Jag försöker spjärna emot men han håller mig och för in ett finger i mig. Det gör ont och jag skriker till och han ler och trycker fingret längre in. Jag dör inombords. Spjärnar inte emot längre. Jag är tyst och rädd och tänker på min gudmor som kokar nypotatis och som inte hör min tysta gråt.

Han släpper taget och jag springer upp på stranden för att springa till stugan och gudmor. Jag tar handduken från en sten på stranden och ska torka mig. Det rinner blod längs benet och jag skäms. Jag går in i bastukammaren och tar av mig baddräkten. Jag ser blod och skäms. Skäms, skäms, skäms… Jag stoppar en trasa som jag hittar på bastulaven i trosorna och klär på mig t-skjorta och blåa shorts. Och skäms. Jag går in till min gudmor och där sitter gudfar vid bordet och låtsas om ingenting. Efter lunchen går jag till bastun och försöker tvätta bort blodet i min baddräkt. Spår efter blodet syns som ljust rosa fläckar i grenen och jag är rädd vad min mamma kommer att säga om hon ser det. Jag går bakom bastun och gräver ner baddräkten under en massa ris och stenar.

Någonting väldigt vackert och fint dog i mig den dagen. Det har aldrig väckts till liv igen. 35 år senare blev min gudfar dömd till fängelse för svåra sexuella övergrepp mot en 12-årig flicka. Och jag kände mig medskyldig till den flickans öde. Hade jag berättat åt någon, kanske andra inte hade råkat ut för honom. För jag tror att vi är många som han förgripit sig på. Skammen… Jag känner skuld och skam ännu.

Jag är 49 år. Jag har, efter separation från min make och barnens far, ett förhållande med en man som jag älskar väldigt mycket. Vi har ett härligt förhållande, dynamiskt och fyllt av omtanke, kärlek och skönt sex. Men han börjar visa sidor som är svårhanterliga, sjuklig svartsjuka, kontrollbehov, anklagelser och förnedring. Jag vill ha en time out och då visar han sitt rätta jag. Han hotar mig med att sprida ut vilken slampa jag är, hur jag vill bli k…..d, vilken billig hora jag är och att han kommer att berätta för mina barn vilken horaktig mamma de har. Alla i vår lilla stad ska få veta allt om mig och lite till. Alla mina medarbetare, alla mina kunder som jag har i mitt företag, min 80-åriga mamma, mina syskon… ALLA ska få veta vilket luder jag är och jag kommer att bli våldtagen av män som tror att jag vill och njuter av att bli våldtagen. Att jag ska akta mig då jag går hem i mörkret. Jag blir fruktansvärt rädd och skäms… Känner skuld och skam. Och jag är rädd på riktigt.

Han ber om förlåtelse, ångrar sig och får mig att förstå att han är uppriktigt ledsen. Att han blev galen av sorg över att förlora mig. Att han vill att allt ska bli bra. Han älskar mig, säger han. Över allt annat i världen. Jag är kvinnan i hans liv. Och han ångrar sig djupt och ärligt. Han vill träffa mig och prata. Bara prata. Ställa allt tillrätta så att jag förstår att han menar allvar. Jag åker hem till honom. Han har dukat fram en flaska äkta champagne och lite smått att äta. Själv dricker han cognac. En, två, tre cognac…

Vi pratar och han är rar och ångerfull. Ber om förlåtelse. Förstår att han har sårat mig. Allt ska bli bra. Och jag älskar honom så mycket. Han är öm och varm. Vi går till sängen. Jag längtar efter honom och känner lyckan bubbla i mig. Det kommer att bli bra. Allt kommer att bli bra. Vi älskar och han hämtar en halsduk och binder leende ihop mina händer.  ”Jag ska göra det skönt för dig… ” säger han och smeker mig. Han ber mig vända mig på magen. Han tar tag om min nacke och trycker till. Hårt. Jag förstår ingenting. Han trycker mitt ansikte ner i kudden och jag får ingen luft. Jag blir alldeles apatisk. Tänker att han kommer att döda mig.

Han särar mina ben med sina knän och med kraft kör han in nåt kallt och hårt i min stjärt. Jag kan inte andas. Allt svartnar och jag blir tom och kall. Vänder på huvudet så jag får luft. Och han fortsätter penetrera mig i anus med föremålet. Hårt. Det gör så fruktansvärt ont. Både fysiskt och psykiskt och inombords dör jag. Han penetrerar mig med sin penis. Han har stånd och får utlösning. Sjunker ihop över min rygg och säger: ”Du kan gå nu!” Han knyter upp halsduken och jag plockar ihop mina kläder och går ut ur  lägenheten. Sätter mig i bilen och kör hem. Jag gråter. Gråter och skäms. Jag kommer hem och klär av mig. Ser blod i trosorna. Blod och sperma. Efter den natten är en del av mig borta. Död.