En manlig kollega, som profilerat sig som ekonomisk expert, började uppvakta mig på ett oerhört obehagligt sätt (det pågick i månader). Han kommenterade mina kläder, han skrev brev om hur han vill äta upp mig och detta fortsatte trots att jag flera gånger sa att han måste sluta och respektera att jag är förlovad. Slutligen gick han offentligt ut med ett resonemang om huruvida man har rätt att våldta en kvinna som man vill ha, varpå min vän som kände till detta sa att jag inte får gå hem ensam längre. I det här skedet gick jag till min högsta chef och bad honom ingripa. Han svarade: ”Du ska vara glad att du är så åtråvärd att du blir uppvaktad.”. Jag sa slutligen upp mig från den här arbetsplatsen – inte endast för den obehagliga kollegans skull, men delvis för att ledningen var sådan som den var.
En manlig kollega höll i åratal på med sexistiska skämt, grova insinuationer och fysiskt tafsande. Kulturen på jobbet var sådan att man bara skulle tåla just den kollegans osakliga beteende. ”Pojkar är pojkar”, liksom. Av många, många händelser handlade en om att han tvingade sitt sällskap på mig då jag gick hem från en firmafest. Utanför min dörr meddelade han att han vill följa med in och knulla. Jag sa ”nej”, varpå han drog ner sina byxor och frågade ”Vill du verkligen tacka nej till den här?”. Svaret var att jag verkligen vill tacka nej till den, så han blev där och stå med byxorna nere.
Det rådde också annars en väldigt grabbig kultur på den här (finlandssvenska) arbetsplatsen, där kvinnor snabbt tränades till att ha överseende för allt vad de hävde ur sig. På grund av den här kulturen slutade jag också tidigt klä mig i klänningar eller andra kläder eller skor som på något sätt kunde provocera de värsta gubbslemmen (det hade dessvärre ingen relevans – påhoppen pågick trots säckiga kläder). Problemen började försvinna då arbetsplatsen började genomgå ett generationsskifte. De yngre killarna har i regel haft en sakligare attityd till sina kvinnliga kolleger.
En manlig förtroendevald (huvudförtroendeman) från ett annat företag ägnade ett helt två dagar långt seminarium till att trycka sig fast i mig var än jag var. Han var full mest hela tiden och betedde sig oerhört svinaktigt mot de yngre kvinnorna. Ingen gjorde någonting och själv löste jag det med att försöka hålla mig långt borta från honom (med varierande framgång – han var väldigt påstridig). Efter det här deltog jag aldrig mer i förbundets seminarier.