Det är som om ett sårat manligt ego inte kan fungera normalt. Kan det bero på att pojkar uppfostras gränslöst, att de sällan får ett nej medan flickor hålls i strama tyglar?
Då de sedan får ett nej så blir fallet så högt, de kan helt enkelt inte hantera att inte få som de vill. Lite som ett barn som blir argt då hen inte får en viss leksak.
Hur som helst. I hela mitt liv, ända från att jag var tonåring och hade min första pojkvän, så har män flippat ur då jag sagt nej, då jag inte önskat fortsätta sällskapa.
Allt från kniven mot strupen som jag tidigare berättat om, till att de spionerat på mig, trakasserat mig, hotat mig, bönat och bett. Spridit falska rykten för att ”hämnas” att jag inte vill ha dem.
Som tex en ”medieprofil i Svenskfinland” som idag utger sig vara världens feminist och som med sin hustru, då varje tillfälle ges, drar en historia om hur de träffades.
Då var jag med i bilden och det som de målar upp åt offentligenheten stämmer inte (eller, åtminstone låter de bli att berätta vissa saker. Som tex att mannen i fråga har ett intresse för kvinnor som inte tog slut efter att han blev ihop/gift med sin hustru). Det var jag som dumpade, han blev TOKIG. Sedan blev de ihop och jag sa åt honom att det är fine med mig, men det kunde han inte acceptera – han t.om. sökte jobb på orten jag flyttat till även om det utåt såg annorlunda ut.
Om folk bara skulle veta hur långt ett sårat manligt ego kan gå.
Sedan har vi Den Store Regissören som flippade då jag dumpade honom och krävde tillbaka varje present han nånsin gett mig. Tonåringen som slog sönder väggen ovanför mitt huvud medan han höll fast mig med andra handen. Den Trevliga Kompisen som blev kär och fullständigt lost it då jag inte var intresserad längre, och trakasserade mig utav vansinne. Ministern som var så kåt att han författade långa erotiska sms trots mina ”nej tack”. Fotografen som löpte amok och slog sönder köket då jag inte ville.
Och många, många fler. Hur många gånger har en inte sagt ”nej” och ”sluta”. Till och med vettiga typer som inte fattat. Och sen ilskan då de inte får som de vill.
Det är något som går snett jättetidigit i uppfostran av pojkar. För om man själv får ett nej så respektarar man ju det, genast. Vad är det som gör att det inte gäller för män?