Det började i årskurs 1. Killarna väljer mig som sitt mobbningsoffer och det fortsätter år efter år. ”Men de är ju bara så förtjusta i dig” säger lärarna.
Jag var tonåring och stod i kön till en konsert. Jag skulle möta någon kompis inne på området, så jag köar in själv.
Mitt i allt känner jag någon som tar mig på rumpan. Jag blir livrädd. Vem tar sig rätten att röra mig på det sättet?
Vänder mig sakta om efter en stund, där står en man i 50-årsåldern med händerna i jackfickorna, visslande medan han gungar på hälarna.
Och jag visste med en gång att det var han. Längre fram står 2 vakter, manliga. Men jag vågar inte säga något.
En annan gång är jag några år äldre, jag har körkort. Ställer upp som chaufför för några manliga bekanta. Jag möter upp dem i en lägenhet, men det visar sig sedan att bara en ska till krogen.
Jag får ta hans bil och skjutsa honom, stannar utanför krogen. Han tackar för skjutsen och ber mig köra hem bilen.
Sedan smeker han mig på armen och hastigt är handen nere mellan mina lår. Han kräver en kyss för att släppa. Jag gör som han säger, i paniken av att han ska släppa mig och och försvinna.
Jag kvider fram ett ”Va fan gör du?!” efteråt. Han kliver ur bilen, flinar stort och svarar ”Något ska jag väl ha för att du får köra min bil.”
Jag åker hem med hans bil och lämnar den vind för våg med nyckeln i. Jag skiter i om hans bil blir stulen. Han har flickvän men hon var upptagen med annat denna kväll. Det ger honom inte rätt att röra mig.