Vittnesmål nummer 685

Min far är ett as. En sex addict. I tidiga tonåren var jag den enda som hade dator i vårt hushåll och jag lät min far använda den. Jag hittade hans gömmor av bilder i olika mappar ”gömda” bakom vardagliga filnamn. Bilder på nakna kvinnor med stora kukar i sig. Bilder på halvnakna tonåringar på stranden.. Jag började hitta bilder var min far hade photoshoppat in min mors ansikte på de nakna kvinnorna i porrbilderna. Och min mosters ansikte. I näthistoriken hittade jag nätsidor till olika porrsidor och datingsajter och jag bad till Gud att han inte hade laddat upp bilderna på min familj for every one to see. En dag hittade jag en mapp med bilder var mitt och min systers namn stod. För en sekund föll min värld ihop, men när jag öppnade bilderna visade sig bara vara samma gamla äckliga bilder som min far hade försökt gömma. Jag kände mig lättad. Lättad men ändå äcklad. Äcklad över hur min far kunde vara ett sådant as och göra så här mot min mor men mest äcklad över mig själv för att jag inte sade något till henne. Till någon.

Drygt 15 år senare har jag fortfarande aldrig sagt något till någon. Jag har inte ens skrivit ner det. Inte ens tänkt på det på många många år förrän nu. Jag älskar min far och han har varit en bra pappa för mig och jag vet att han älskar mig och att jag är en av det viktigaste han har, så därför väljer jag att vara anonym. Jag är fortfarande arg på mig själv för att jag är en fegis och aldrig sade något åt min mor. Jag var tretton och allt jag ville var att vi skulle vara en lycklig familj och att ingen skulle bli sårad. Nu är de tiderna förbi och allt är in the past, men jag kan inte låta bli att vara lite rädd för att min far faktiskt laddade upp bilderna på nätet och att de ska dyka upp i något sammanhang. Jag skulle aldrig förlåta mig själv.