Lågstadiet: Killarna i vår klass tafsar på oss tjejer varje dag, skriker saker åt oss, om våra kroppar, med syfte att förnedra oss, ingen gör något åt saken, vår klassföreståndare försöker men de mobbar henne också, trakasserierna fortsätter dag efter dag och år efter år, i sexan skriker en kille mej rakt upp i ansiktet: ”Du är tolv år och har inga bröst! Hur kan du leva med dej själv?” Många år senare ligger jag med killen i fråga (för att få bekräftelse?). Inte enbart på grund av detta, men absolut inte oberoende av det, utvecklar jag allvarliga ätstörningar.
Högstadiet: Det är inne med låga jeans och stringtrosor som sticker ut över byxkanten. På rasterna jagar killarna oss tjejer och försöker dra i banden på våra trosor. De raster jag inte blir jagad av någon skäms jag, känner mej inte tillräckligt snygg, inte ens värd att trakasseras.
Gymnasiet: Det är penkis, jag går i ettan och killarna i trean ska utse ”årets sötnos”. Vi som är nominerade ska ge några av killarna en lapdance inför hela skolan. Jag ”vinner”. Året därpå är jag tydligen inte söt längre, utan bara provocerande. Jag blir utsedd till årets slampa eller något liknande. Också här krävs någon slags sexig dans inför den samlade elevkåren.
Också gymnasiet: Jag är full på en fest. Kommer hem med bara en strumpa och trosorna åt fel håll, minns inte vad som har hänt. Nästa dag ringer en kille och ber om ursäkt för ”det han gjorde”. Jag spelar cool och skrattar bort det hela, säger att det är lugnt, vill inte vara jobbig, vill inte medge att jag inte minns, känner skuld och skam, berättar aldrig för någon.
Och så vidare och så vidare under studierna och i arbetslivet, trakasserierna genomsyrar alla aspekter av livet.
Förhållanden: Jag och en pojkvän bråkar på vår hotellrum under en semesterresa. Han tar strypgrepp på mej och slänger upp mej mot väggen, kastar sedan ner mej i sängen och håller fast mina handleder ovanför huvudet samtidigt som han spottar mej i ansiktet. Jag känner mej extremt utsatt, på andra sidan av jorden, ensam med honom.
En annan pojkvän tar tag i mina vrister då jag gömmer mej under täcket efter ett nattligt gräl. Han drar ner mej ur sängen och slänger omkring mej i lägenheten så jag slår pannan mot en hylla och börjar blöda. Jag försöker ta mej ut, han blockerar dörren. Jag blir skiträdd, han har en galen blick, jag försöker ringa någon men han kastar min telefon i golvet så den går sönder. Till slut lyckas jag ta mej ut ur lägenheten, panikslagen och gråtande, då en granne kommer emot mej i trappan och skäller ut mej för att vi för sånt oväsen mitt i natten.