Vittnesmål nummer 396

Jag var tonåring och hopplöst förälskad. Det som började som något vackert slutade som någonting oerhört fult. Tillit förvandlades till rädsla. Det var en helt vanlig kväll och det skulle vara ett helt vanligt kärleksfullt samlag med den jag älskade. Min pojkvän visste att jag inte vill prova på analsex. Den diskussionen hade vi haft många gånger. Han visste att jag inte ville och av ”misstag” hamnade hans penis i analen istället för slidan den kvällen. Skriket och gråtet hade han missuppfattat som skrik av njutning. Försöken till motstånd hade också tolkats som rörelser av maximal njutning. Då jag ifrågasatte hans ursäkter och frågade hur man kan missförstå ord så som aj, nej och sluta svarade han att han trodde jag skojja. Tårarna hade han inte märkt sa han. I slutändan var det jag som levde med känslan av skam. Skam för att jag inte frivilligt erbjöd honom analsex. Skam för att jag enligt honom var en egoistisk partner.

Det jag lever i idag är trots allt så mycket värre. Då min dotter var en vecka gammal sa min man att han vill ha sex. Jag svarade att jag också väntar på att få älskas. Utan den stora magen. Kramar, kyssar, närhet. Kärlek. Den drömmen var jag ensam om. Han hade inget behov av närhet och tänkte verkligen inte ge mig det heller. Ville jag ha närhet kunde jag få suga av honom. Han behövde få knulla. Då jag förklarade att jag varken psykiskt eller fysiskt klarar av att uppfylla hans djuriska behov så sa han förstås att han söker någon utanför hemmet som kan hjälpa honom istället. Som hans fru hör det enligt honom till mina äktenskapliga förpliktelser att uppfylla hans behov. Det att hans behov är mer än min kropp eller mitt psyke klarar av efter en förlossning är inte hans problem.

Då vår nu 4 månader gamla dotter suger på knytnäven eller fingrarna sitter han där på golvet och med hög röst påpekar hur hon borde lära mamma att suga på samma sätt. Då jag lagt vår dotter att sova för natten och kommer tillbaka till vardagsrummet ligger han där med med penisen i handen och säger att mammas kvällsmål är framdukat. Är jag trött för att jag vakat med vår dotter så är det inget som inte en avsugning åtgärdar. Spänningshuvudvärk från dåliga sovställningar i samband med nattamning korrigeras på samma sätt. Dagligen demonstrerar han, pappan till mitt barn, hur hårt han ska stöta in i mig.

Det är vidrigt, otäckt, respektlöst och otroligt nedvärderande. Det värsta med allt det här är tanken om att min älskade dotter skulle bli behandlad på samma sätt av den hon älskar.