I lågstadiet blev min vän utsatt av de ett år äldre pojkarna från ca 10 års ålder. Varje dag, varje rast. Tryckte in henne i ett hörn och tafsade. Alla visste om det. Också de vuxna. De försökte några ggr med mig också. Jag brukade slå och skrika som min far hade lärt mig. Så de slutade förrän de börjat.
Som vuxen blir man alltid lika häpen när någon klämmer en på baken eller när någon säger fula ord åt en. Ack så vanligt, speciellt när det finns sprit med i bilden.
I och med den här vimed så slog det mig att jag måste fråga och prata med min dotter som är 10 år att har något sånt hänt henne någonsin. Hennes svar: Men mamma, har du fått veta det först nu att de (pojkar) gör sånt?? Men tydligen har det inte hänt henne. Så jag sa till henne om någon gör det minsta lilla så skall hon skrika och slå. Jo jag vet, våld hjälper inget o dyl, men det tar bort skulden och skammen.